emmaterese

- en dagboksblogg -

2 dec. 13.57

Publicerad 2010-12-02 14:18:53 i Allmänt

Jag vet att det var länge sedan, men ni vet ju också att det går lite upp och ner med inspirationen för att blogga. Det måste få vara så för att man ska orka ha en aktiv blogg. Jag räknade ut att jag startade min första blogg 2005, så snart har jag bloggat i sex år. Det är ganska länge det...

Den här delkursen har varit väldigt mycket mer innehållsrik än de två tidigare. Det beror nog på att vi har olika lärare till varje delkurs men jag tycker ändå att en viss konsekvens hade varit att föredra. Den här veckan ska vi skriva vår tenta och jag har varit och är tämligen oinspirerad. I morse när jag vaknade fick jag genast dåligt samvete gentemot mig själv då jag inte skrivit något på tentan vare sig under tisdagen eller onsdagen. Jag förstod att det enda sättet att slippa detta dåliga samvete var att gå upp och börja skriva. Sagt och gjort - nu har jag skrivit två sidor och det känns väldigt bra. Det är alltid skönt att ha börjat, det flyter på så mycket lättare då.

Jag var uppe i Hultsfred och en tur till systern i Tenhult i helgen. På vägen hem under söndagen fick jag sladd och for rakt ner i diket och in i en enorm snödriva. Turligt nog var det ingen på det motsatta körfältet när jag sladdade runt och snön jag till slut hamnade i var mjuk så det blev ingen stor smäll heller.

Det kom en hel del folk fram för att hjälpa mig och det är jag så himla tacksam för. Jag var jätteskakig och hade svårt att andas i några minuter efter smällen och de som kom såg till att jag fick på mig jackan och drack lite. Det kom förbi en stor fyrhjulsdriven bil som drog upp min lilla bil ur diket och jag behövde inte göra något alls - de andra fixade med bogserlina och såg till att bilen kom rätt. Ringde hem till maken och till mamma och grät och var skakig och de som hjälpte mig ansåg att jag inte var i stånd att köra, så de körde mig hem! Förstår ni? De körde mig hem! En av killarna satte sig i min bil och en annan man tog sin bil och följde efter så att de kunde åka tillbaka sen.

Jag är så djupt tacksam för vad de gjorde för mig och de hade rätt - jag hade inte kunnat köra hem själv just då, jag var alldeles för skakad av händelsen. Tänk vilka fina människor det finns!

Jag hade tur, jag gjorde mig inte det minsta illa och bilen fick inte ens den minsta lilla repa. Jag försöker att inte tänka, "tänk om", men det är svårt. Idag tog jag bilen och körde själv in till stan för att gå ett ärende och det gick bra trots att jag var nervös och lite orolig. I måndags postade jag varsin liten chokladask, ni vet de där "Merci", till de två som såg till att jag kom hem. Jag hade gärna skickat till hela högen men jag vet inte alls vad de heter eller vart de bor.

Trots att inget allvarligt hände så tänker jag mycket på det och när jag ska sova kommer alla bilder tillbaka och de senaste kvällarna har jag gråtit en skvätt innan jag somnat. Främst för att jag är så rörd över alla som hjälpte mig. Det satte sina spår trots att inget egentligen hände. Jag undrar hur det blir om man är med i en "riktig" olycka... Nu kanske man ska skriva lite mer tenta.

Hörs (lite mer frekvent nu hoppas jag)

Kommentarer

Postat av: Ida Ekström

Publicerad 2010-12-02 18:29:38

Tänk att det faktiskt finns snäll amänniskor i världen som ställer upp när det behövs.. men blir så lycklig i hjärtat =)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

EmmaTerese

Jag heter Emma och bor tillsammans med min man på Öland.Jag jobbar vanligtvis inom vården och trivs utmärkt med det. Jag älskar att se på tv-serier och skriver gärna om det. Annars handlar den här bloggen om mitt liv som är precis lika vanligt och tråkigt som de allra flestas :). Vi blev föräldrar i November så just nu skrivs det mycket (mest) om vår son och livet som bebisförälder. Välkommen.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela