21 dec. 10.18
Idag vaknade jag av att maken klappade mig på kinden. Det var ju väldigt mysigt och gulligt så jag tittade upp för att möta hans vakna blick bara för att se hur han la sig tillrätta på kudden igen och började somna om. (?)
Jag frågade honom varför han väckte mig. Han såg upp ppå mig och sa att han trodde att jag redan var vaken (måste ha varit de tunga andetagen och dreglandet som gjorde att han trodde det). Nej, svarade jag, jag sov. Jaha, förlåt mumlade han innan han försvann in i den sköna sovdimman.
Jag? Nejdå, inte kunde jag somna om. Efter att ha legat en stund och försökt, valde jag att gå upp och innan jag gjorde detta så klappade jag på makens arm och berättade att jag minsann inte kunde somna om efter att han väckt mig utan anledning. "Inte bra..." viskade han fram halvt sovandes.
Nej, älskade du, det var inte så bra. Jag är lite grinig på dig nu. Men det lär ju gå över så fort du kommer upp och är söt. Som du alltid är.
Hörs
Jag frågade honom varför han väckte mig. Han såg upp ppå mig och sa att han trodde att jag redan var vaken (måste ha varit de tunga andetagen och dreglandet som gjorde att han trodde det). Nej, svarade jag, jag sov. Jaha, förlåt mumlade han innan han försvann in i den sköna sovdimman.
Jag? Nejdå, inte kunde jag somna om. Efter att ha legat en stund och försökt, valde jag att gå upp och innan jag gjorde detta så klappade jag på makens arm och berättade att jag minsann inte kunde somna om efter att han väckt mig utan anledning. "Inte bra..." viskade han fram halvt sovandes.
Nej, älskade du, det var inte så bra. Jag är lite grinig på dig nu. Men det lär ju gå över så fort du kommer upp och är söt. Som du alltid är.
Hörs