emmaterese

Idag firar vi. Imorgon är det alla hjärtans dag och på måndag har vi varit gifta i ett halvår. Vi valde att slå ihop dagarna och fira på en helt annan dag. Kanske inte så logiskt men vi gör såhär.

Jag har tänkt på en sak som hände när jag var på akuten i Kalmar i måndags, innan min operation. Det var en ung manlig sjuksköterska som tog hand om mig innan jag skulle läggas in, han var supertrevlig och verkade jätteproffsig och skulle sätta nål och ge mig dropp och lite sådär. Samtidigt som han var inne i mitt rum så var där också en lite äldre (Inte gammal, men sådär 40-45 år) kvinnlig undersköterska där. Hon skulle ta blodprov i min andra arm och jag kände mig väldigt väl omhändertagen.
Det som dock inte stämde var sättet som hon pratade med honom på. Det var inte något som hon sa, utan mer hur hon sa det. Hon lät nedsättande fast på ett "skojigt" sätt, hon skojade på hans bekostnad och blinkade "skojigt" till mig osv osv. Han försökte skratta bort en del grejer, men var mest tyst och koncentrerad på mig och det han skulle göra. Vad hade hänt om rollerna hade varit ombytta? Om en kvinna i ett mansdominerat yrke fått utstå allt detta?

Givetvis ska jag också skriva att detta kan ha varit en engångshändelse och att jag helt och hållet missförstod situationen. Men - jag har aldrig varit med om detta när det har varit två kvinnor samtidigt i rummet, och jag upplevde det som inte helt okej.

Till sist vill jag ställa mig och er frågan om den här killen är allvarlig? I så fall: Hejja hejja friskt humör! All power to ya! Är det ett skämt så tycker jag inte att det är direkt roligt. Se originalet här.

Hörs