... ger det lilla jag kan.
Varje månad planterar jag och maken ett träd i regnskogen. Inte personligen alltså, utan via Vi-skogen. Det kostar inte massor med pengar - faktiskt bara en tjugolapp - men jag tycker att det känns bra att göra något litet för världen i alla fall.
Men nu är det som så att representanter för Vi-skogen ringer mig med jämna mellanrum för att berätta om ett nytt projekt de har och att de så gärna skulle vilja ha lite mer pengar av oss. Jag blir faktiskt sur. Jag tycker att det är lite fult att ringa upp oss som redan ger pengar varje månad och vilja ha mer. I början fick jag dåligt samvete för att jag sa att nej, jag kan faktiskt inte ge mer, men nu har jag slutat att få det också. Nästa gång de ringer ska jag faktiskt tala om vad jag tycker, vänligt såklart. Ring till dem som inte ger er pengar redan.
Samma sak är det när man har skänkt pengar till andra ändamål, som cancerfonden, läkare utan gränser etc. Då dimper det ner inbetalningskort i brevlådan då och då där de vill att man ska ge än mer pengar. Jag ger pengar när jag kan och på mitt egna initiativ. Jag vill inte känna mig tvingad eller pressad att göra en god gärning.
Kanske är det så att alla de här organisationerna vet att det är störst chans att få mer pengar av dem som redan gett pengar en gång innan, att de liksom har hjärtat på rätt ställe. Men - jag blir ändå irriterad och vill inte bli ombedd att ge mer när jag redan...
Men nu är det som så att representanter för Vi-skogen ringer mig med jämna mellanrum för att berätta om ett nytt projekt de har och att de så gärna skulle vilja ha lite mer pengar av oss. Jag blir faktiskt sur. Jag tycker att det är lite fult att ringa upp oss som redan ger pengar varje månad och vilja ha mer. I början fick jag dåligt samvete för att jag sa att nej, jag kan faktiskt inte ge mer, men nu har jag slutat att få det också. Nästa gång de ringer ska jag faktiskt tala om vad jag tycker, vänligt såklart. Ring till dem som inte ger er pengar redan.
Samma sak är det när man har skänkt pengar till andra ändamål, som cancerfonden, läkare utan gränser etc. Då dimper det ner inbetalningskort i brevlådan då och då där de vill att man ska ge än mer pengar. Jag ger pengar när jag kan och på mitt egna initiativ. Jag vill inte känna mig tvingad eller pressad att göra en god gärning.
Kanske är det så att alla de här organisationerna vet att det är störst chans att få mer pengar av dem som redan gett pengar en gång innan, att de liksom har hjärtat på rätt ställe. Men - jag blir ändå irriterad och vill inte bli ombedd att ge mer när jag redan...