27 jan. 14.43
Nu har jag sett den, minst sagt, upphausade filmen I rymden finns inga känslor. Jag gillade verkligen inledningen och de första tio minuterna, men sedan var jag mindre imponerad. Jag har träffat ganska många med aspergers och även om jag på intet sätt är någon expert eller ens särskilt kunnig på området så kände jag inte igen mig i så speciellt mycket av filmen. Jag förstod till exempel inte varför Skarsgård var tvungen att prata så himla fort. De personer med aspergers som jag har träffat pratade inte speciellt fort, men väldigt mycket.
Jag gillade hur de hade byggt upp Skarsgårds (Simons) tankar med hjälp av grafik och visst blev man extremt fäst vid hans bror, men jag vill inte se den igen. Inte alls. Det var 1,5 timme av mitt liv som gjorde varken till eller från.
Imorgon ska vi åka upp till Hultsfred och hälsa på föräldrarna och lilla Hilda :).
Hörs
Jag gillade hur de hade byggt upp Skarsgårds (Simons) tankar med hjälp av grafik och visst blev man extremt fäst vid hans bror, men jag vill inte se den igen. Inte alls. Det var 1,5 timme av mitt liv som gjorde varken till eller från.
Imorgon ska vi åka upp till Hultsfred och hälsa på föräldrarna och lilla Hilda :).
Hörs