emmaterese

Jag vet inte riktigt hur man förbereder sig för en sådan här dag. Men jag ligger nu i sängen och försöker i alla fall. Maken ligger här bredvid och snarkar högre än vad någon annan människa någonsin gjort. Att han inte väcker sig själv är ett rent under.

Jag har förberett mig inför dagens tuffa möten på det sättet att jag igår dammsög, städade badrummet och plockade ordning i hela hemmet. Jag vet att jag mår mycket bättre när jag kommer hem till ett rent hem. Då kan jag med gott samvete bara drösa ner i sängen tillsammans med svägerskans underbara fudge och bara vara. Kanske är jag inte emotionell alls när jag kommer hem men den chansen är nog ganska liten.

Jag funderar lite på hur mycket jag kommer att gå upp i vikt under graviditeten. Än så länge ligger jag på 1,8 kg mindre än inskrivningsvikten hos barnmorskan. Trots detta har bröst och mage vuxit en hel del så det ser nog ut som att jag gått upp en del. Det bryr jag mig dock inte om så länge som vågen visar det den visar.

Jag förstår om ni tycker att det är fånigt av mig att fundera på något så trivialt som vikten men när man han vägt 128,6 och haft ett BMI på 47 (kraftig fetma är 35) så är det nog rätt normalt att man är rädd för att gå upp igen. Nu har jag BMI 27 (normalvikt är 19-25) och vill så gärna så gärna bli normalviktig efter graviditeten. Tänk att inte vara tjock längre! Jag har alltid varit tjock. Alltid.

Visst förstår jag att jag kommer att gå upp under graviditeten men jag ser gärna att det kommer sent och blir så lite som möjligt. Bara ufot där inne mår bra :).

Nåja, nu har jag svamlat en massa. Dags att uppsöka duschen nu.

Hejhej