emmaterese

När man ska få sin första lön från Kalmar kommun så får man den på ett utbetalningskort som man måste gå till Nordea och fixa med. Det gjorde jag och hade med mig en blankett om vilket konto jag i fortsättningen vill ha min lön på. Tycker att det är ett ganska dumt system men de på kommunen hävdar att det är för min egen säkerhet att de inte ska ha mina kontouppgifter. Okej okej - fine.

Men, när jag kom till Nordea så sa den trevlige unge mannen i kassan att jag inte kunde få de här pengarna insatta på mitt konto, utan att jag antingen får öppna ett nytt konto i nordea eller få pengarna kontant, det sistnämnda skulle dock kosta en avgift. Jag kände att jag inte hade något direkt val utan fick ta pengarna kontant och snällt betala 50 kronor för besväret. Suck. Så nu går jag runt med alldeles för mycket kontanter i plånboken och måste till min egna bank och sätta in dem. Suck. (alla tjuvar - gör er inte besväret, SÅ mycket pengar är det inte.)

Nu har vi betalat räkningar. Tråkigt, men skönt när det är gjort så att man vet hur mycket pengar man har kvar sen.

Pengar pengar pengar... blä blä blä..

Hörs

Jag trodde att jag ville ha en espressomaskin i födelsedagspresent. Det vill jag inte. Jag dricker ju inte ens kaffe varje dag. Dum födelsedagsönskan... Dyra är de också..


Hörs

Ni som känner mig vet att jag inte är så rädd av mig. Jag är inte rädd för höjder, inte rädd för spindlar, ormar, råttor, getingar eller andra vanliga saker. Jag gillar däremot inte grodor efter en incident i mellanstadiet och så har jag en annan rädsla. Jag kan inte kalla det en fobi eftersom det inte är något som hindrar mig i min vardag och det är inget som man utsätts för speciellt ofta. Min rädsla är för maskeradkostymer a la Disneyworld. Ni vet sådana där stora kostymer där man inte ser människan som är i. Usch och fy vad jag ogillar dem! Bara tanken på att stöta på en får det att krypa i kroppen på mig. Varför jag berättar det här? Jo...

Det har nyligen kommit en film som heter "Where the Wild things are", eller "Vildingarnas land" på svenska. Jag och maken försökte se på den igår men fick stänga av efter bara en halvtimme. Trots att vildingarna är animerade så såg de i allra högsta grad ut som utklädda människor och även om jag inte blev panikrädd så satt jag hela tiden med en olustig känsla i kroppen. Till slut sa jag att jag inte kunde se mer, vi stängde av och jag mådde genast bättre.

Visst är det konstigt att man är rädd för saker även om man bara ser dem på tv?

Hörs

Lite tankar om filmen "Snabba Cash":


- Vi förstår att Espinosa, regissören, har fått erbjudanden från Hollywood. Hela filmen var väldigt amerikansk i sitt snitt. Till exempel hade han väldigt mycket närbilder och scener där ljudet följde ett spår men bilden ett annat. Ni vet, där man börjar se när några pratar och där dialogen hela tiden rullar i bakgrunden men att man samtidigt får se andra bilder, som till exempel visar vad som hände direkt efter dialogen.

- En av skådespelarna i filmen, Dragomir Mrsic, har tidigare varit med i en Wallanderfilm där han gav filmsveriges kanske svagaste prestation. Jag vet inte om han var direkt bättre i den här filmen, men han pratade mycket serbiska vilket gjorde att vi inte märkte på samma sätt om han var dålig, samt att manuset troligen höll lite högre klass än Wallander-filmerna.

- När det drog ihop sig mot slutet fick jag väldigt mycket flashbacks från "The Departed", det var rätt tydligt att alla skulle skjuta på alla och att de flesta skulle dö. Lite tråkigt att det blev så uppenbart vad som skulle hända.

- Joel Kinnaman var bra, men den, enligt mig, lysande stjärnan i den här filmen är Matias Padin som spelade Jorge. Jäklans vad bra han var och så äkta han kändes! Stanislavskij hade gett honom en roll direkt. Bra! Ska jag se filmen en gång till är det helt och hållet för att han är så bra.

- Jag blev så full i skratt när jag såg en liten kort scen där Kinnaman frågar en busschaufför något. Busschauffören måste ha varit en riktigt en för han lät precis lika uttråkad och trött som alla busschaufförer gör på riktigt i Stockholm. Espinosa berättade i en intervju att han har använt sig av både proffs och amatörer och chauffören måste ha varit en av de sistnämnda. Det hela var över på en sekund, men hjälp vad jag fnissade!

- Bra soundtrack, kändes väldigt mycket Sergio Leone. (Ni har väl sett duellscenen i "Den gode, den onde, den fule"?)

- Över lag. Klart bra, riktigt bra på sina ställen, men ingen film jag känner att jag bara måste se igen och igen. Den var bra och nu är det slut och det är helt okej. +++ från mig.



Hörs

Oh, my, God... Så här kommer våra barn bli. Kära nån...


Hörs

Då är det tisdag förmiddag och jag borde egentligen fixa de saker jag måste ha med mig till jobbet. Problemet är att jag inte minns riktigt vad jag har för grejer på jobbet och vad jag måste ta med mig. Mat, måste jag ha i alla fall. På de flesta jobb så tar man med sig en lunchlåda och kanske en frukt. Jag måste ta med mig mat för ett helt dygn, och med tanke på hur ofta jag borde äta så blir det väldigt många småportioner att ta med mig.

Den här veckan blir det jobb tisdag-onsdag och fredag-lördag. Lite mer "normalt" schema de kommande veckorna än vad det har varit de två tidigare. Det blir nog bra.

Nu måste jag gå och fixa mat, som sagt.

Hörs

Då blir det tandläkaren idag. Jag har fått ett hål på framsidan av framtanden och eftersom jag inte vill att hela tanden ska spricka så blir det att åka in till stan och fixa till det idag. Jag har lite tandläkarskräck. Eller, nej, inte för själva tandläkaren och inte heller för vad denne ska göra i min mun, utan för biten som kommer efter - betalningen!

Nåja, ni får veta hur det gick sen..

Hörs

Uppdatering 21.29

Det var inget hål, snopet nog. Det var en grop i emaljen och ingen karies. Det var alltså inget att borra eller laga. Istället fick jag snyggt gult flourlack över de fyra främsta tänderna. Det såg ut som att jag inte borstat tänderna någonsin. Inte så snyggt, men skönt att slippa borra och betala för det.

Hörs igen

Min helg har varit helt underbar! Mamma och pappa kom i fredags och efter att ha fikat och snackat åkte vi in till Hansa City. Mamma och jag gick en kort sväng inne på Modehuset medan pappa gick och kollade på ny dator. När alla var färdiga med det så intog vi CityGross och handlade en hel kundvagn full av mat. Sedan åkte vi hem, grillade och satt på balkongen och pratade och pratade. Vi kom i säng runt halv ett.

Lördagen började med ett riktigt oväder som vi väntade ut. När regnet lättat så åkte vi in till Hansa City igen och denna gång blev det inhandling av ny dator att ta hem till Hultsfred. När det var klart åkte vi in till stan och åt en delikat lunch på Stekhusets uteservering. Gå dit om ni vill ha en underbart god middag om ni är i Kalmar någon gång. Jag fick köpa en halv portion utan problem, han verkade inte vara förvånad över att jag frågade. När lunchen var uppäten åkte vi tillbaka till Rocken men tog en omväg och kollade in Revsuddens lilla hamn. När vi var på väg hem kom regnet och åskan tillbaka, så vi hade verkligen tur med vädret under vår tripp till staden. Väl hemma så tog vi det lugnt, kollade på Avatar och kollade roliga klipp på YouTube. En skön och lugn kväll helt enkelt.

Idag kom maken hem tidigt på morgonen, trött men glad efter sin spelhelg med gänget och vi åt en supergod söndagsmiddag som mamma lagat innan föräldrarna åkte hem till Hultan igen. En superhelg, helt enkelt!

I eftermiddags så sov maken i några timmar (det var välbehövt efter att ha varit vaken hela natten mellan lördag och söndag) och sen har vi bara slappat och kollat på film. Nyss gick han och la sig för natten men jag har väl inga planer på att gå och lägga mig än på några timmar.

Jag är ledig imorgon också och sen börjar jobbet igen. Det ska bli skoj det också :).

Hörs

För några veckor sedan när vi fick hem vårt efterlängtade modem (som inte fungerade förrän för några dagar sen) så blev vi tvungna att ställa ut vår sovrumsbyrå i hallen för att ha ett ställe att ha modemet på där sladdarna räckte åt alla håll. Lösningen gjorde att vi inte hade någonstans att ha vår lilla tv på i sovrummet och de senaste veckorna har den stått på golvet. Inte så praktiskt. Vi pratade om att försöka hitta något billigt bord eller dylikt på IKEA och ställa dit, men vi ville egentligen inte ha fler IKEA-möbler. Jag bestämde mig för att kolla lite på second hand och se om jag kunde hitta något där istället och efter jobbet idag så gick jag in till Röda Korset i Kalmar. De hade en massa fina saker och jag inhandlade en charmig 60-talsbyrå (jag tror i alla fall att det är sextiotal) för det ringa priset av 35 kronor. Det är lagom det! Så nu har vi någonstans att ha tv:n på samt fler förvaringsutrymmen :).

Jag älskar att handla på second hand. Jag förstår inte varför jag inte gör det oftare. Det är nog av bekvämlighetsskäl som jag oftast åker till IKEA och handlar det vi behöver. Det krävs ju lite mer arbete att hitta saker på second hand. Men - idag hade jag verkligen tur! Jag hittade också en helt gudomligt fin soffa. Den såg precis ut som vår gamla gula soffa, ni som såg den kan ju bara tänka er, fast i rött - väldigt mycket Emma-stil! Hade jag haft en släpkärra med mig så hade jag lätt köpt den och sålt vår relativt nya IKEA-soffa. Vet inte om maken hade blivit så glad dock. Men den kostade bara 100 kronor så vi hade troligen fått lite pengar emellan. Pengar att köpa en espressomaskin för kanske... Nåja, dream on.

Nu håller vi på och lagar middag. Vi äter inte så ofta tillsammans längre eftersom jag äter så ofta efter min operation. Vi äter i omgångar och vi äter väldigt sällan samma mat. Men idag så blir det grillat kött med potatisgratäng och aioli. Det kommer att bli supergott!

Imorgon kommer min mamma och pappa hit! Det ska bli skoj skoj skoj att träffa dem igen. Jag tror inte att vi har setts sen vi flyttade.

Hörs

Mamma - jag vet att du läser min blogg. Det är det som är så genialiskt! Den psykologiska faktorn att du inte vet när eller om flaskan kommer att uppenbara sig... Du kommer att vara som på nålar varje gång vi sätter oss i bilen..

Moahahahaha.... Jag är ett ondskefullt geni... ;)


Nu ska jag till jobbet.

Hörs

Nu regnar det här i Rocken. Men det är inget skönt, förlösande, regn som får världen att blomma upp och grönska till, utan ett hånfullt regn som bara duggar ner från himlen samtidigt som det räcker ut tungan och retas... "Trodde ni att ni skulle bli avsvalkade va?!"

*mumlar och hötter med näven åt det hånfulla regnet*...

Hörs

Som sagt, nu har äntligen vårt internet och vår tv kommit igång. Telia ha varit väldigt slöa med att få saker och och ting att fungera. När vi väl fick hem vårt modem, en månad efter att vi beställde det, så var det inget som funkade. Istället fick maken ringa till telia med några dagars mellanrum i ett par veckor. Varje gång han ringde fick han olika svar om vad det var som inte funkade och idag såg vi att det lyste en extra lampa på modemet och slog snabbt på tv och dator för att kolla om vi hade intenet och det hade vi! Woooohoooo!

Annars så jobbar jag mest nu. Jag trivs verkligen super på jobbet och önskar att jag kunde fortsätta jobba där till hösten också. Det kommer troligen inte att gå, men man kan ju alltid hoppas. OM jag inte kan vara kvar på precis det stället så kanske jag kan få vara någon annanstans... nåja, vi får se. Skolan finns ju alltid kvar och väntar om det inte blir mer jobb..

Precis som de flesta andra så håller jag på att smälta bort i värmen. Igår var jag på stranden med jobbet och trots att jag smöjde flitigt med solskydd så är jag rejält bränd på axlarna och ryggen. Det gör inte sådär jätteont men det stramar och drar som bara den. På jobbet är det helt sjukt varmt och där kan man ju inte heller bara sitta och sega framför fläkten som man gör hemma. Där ska man ju vara alert och med hela tiden. Det är superroligt, som sagt, men igår när vi hade varit på stranden i flera timmar så var jag väldigt trött och varm. Skoskav hade jag också...

Just det! Eva ville ju ha en förklaring till varför mamma och jag skojade om MER-flaskan jag lagt upp en bild på. Jo, det var så att under en period så åkte jag och mamma mycket till sjukhuset i Västervik, det var något med mina leder. På hemvägen stannade vi ofta på affären och handlade lite dricka till vägen hem. Varje gång handlade jag MER med passionsfruktsmak och varje gång jag öppnade flaskan i bilen så höll lilla mamma på att kräkas. Hon hade aldrig luktat på något vidrigare! Jag älskade den drickan dock... Den försvann spårlöst en dag och jag upptäckte nyligen, till min stora glädje och till mammas stora fasa, att den har kommit tillbaka! Dock har de blandad den med grapefrukt så den är inte riktigt lika god som på den gamla goda tiden. Hehe. (Jag bara måste smyga upp en sådan flaska ur väskan nästa gång jag och mamma åker bil tillsammans... ).

Nu ska jag surfa vidare. Jag har nästan glömt vilka sidor jag brukade gå in på dagligen. Såg att en av mina favoritbloggar blivit nedlagd. Sorligt med jag sant.

Hörs

Vi har fått intenet igen! Underbart skönt. Men nu har jag så mycket att ta igen att jag inte har ro att sitta längre än två minuter på varje websida. Mycket klickande blir det.

Hörs