17 mars. 23.31
Några tankar om kvällens avsnitt av Grey's Anatomy.
- Bailey har ju varit singel nu ett tag och jag har väntat på att hon ska bli kär igen. Idag fick en narkosläkare, som spelas av en halvkänd skådis, en rätt stor roll i avsnittet. Det började givetvis med att de bråkar, för att sedan börja komma lite närmare varandra och det skulle inte förvåna mig om de sedan kommer att få ihop det (Ni vet ju hur det blir..).
Detta är givetvis skojigt men jag stör mig på att det givetvis var tvungen att komma med en mörkhyad man för att Bailey ska bli kär. Kunde hon inte få bli kär i en vit man, eller en asiat.. eller en indian.. eller en av de där ödlorna från "V"?
Det finns endast två huvudroller (tror jag, men jag kan ju ha glömt någon) i den där serien som spelas av mörkhyade, så visst är det dags att jämna ut det lite, men känns det inte lite politiskt inkorrekt att det ska vara så viktigt att Bailey blir kär i någon med samma hudfärg? Nu vet jag ju inte om de kommer att få till det, men alla som har någon slags inblick i såpornas dramaturgi vet ju att det absolut lutar åt det..
- Alltid när Cristina gråter, så gråter jag. Jag vet inte om det handlar om att Cristina som rollkaraktär är väldigt restriktiv med sina känslor, eller det att Sandra Oh spelar med en sådan äkthet att det går rakt in i spegelneuronerna och emotionerna. Idag när hon berättade vad hennes förhållande med Burke gjort med henne så fick jag direkt tårar i ögonen, och när hennes ena tår rullade nerför hennes ena kind, så gjorde det samma sak på mig. Cristina är min favorit i hela serien! Hon har blivit en väldigt mångbottnad och komplex rollkaraktär och jag skulle vilja att hon hade fler scener per avsnitt.
- Känns det inte som att Meredith är en oerhört tråkigt rollkaraktär? Hon visar inga stora känslor - hon varken skrattar eller gråter och även om hon gör det så känns det hela väldigt futtigt. Är det kanske så att hon ska vara lite grå och tråkig för att liksom hålla ihop serien?
- Torres har gått från att ha en ganska stor roll med stort känsloregister till att vara mer som en liten komisk bifigur som kommer in lite då och då med en skojig kommentar eller så. Jag tycker att det passar henne och hennes flickvän, Arizona, är ju bara världens finaste när hon åker runt på sina gymagdojor med hjul på och gör alla glada.
- Jag tycker att det finns en skön dynamik mellan Shepherd, Sloan och Hunt. Idag när de satt och snackade på Shepherds nya kontor så blev det sådär skojigt och påminde om när hela det andra gänget brukade sitta och äta lunch nere i källaren på de övergivna britsarna.
Det var alla tankar efter dagens avsnitt. Jag mår bra, annars, och på fredag åker vi upp en kort sväng till min mamma och pappa.
Hörs
- Bailey har ju varit singel nu ett tag och jag har väntat på att hon ska bli kär igen. Idag fick en narkosläkare, som spelas av en halvkänd skådis, en rätt stor roll i avsnittet. Det började givetvis med att de bråkar, för att sedan börja komma lite närmare varandra och det skulle inte förvåna mig om de sedan kommer att få ihop det (Ni vet ju hur det blir..).
Detta är givetvis skojigt men jag stör mig på att det givetvis var tvungen att komma med en mörkhyad man för att Bailey ska bli kär. Kunde hon inte få bli kär i en vit man, eller en asiat.. eller en indian.. eller en av de där ödlorna från "V"?
Det finns endast två huvudroller (tror jag, men jag kan ju ha glömt någon) i den där serien som spelas av mörkhyade, så visst är det dags att jämna ut det lite, men känns det inte lite politiskt inkorrekt att det ska vara så viktigt att Bailey blir kär i någon med samma hudfärg? Nu vet jag ju inte om de kommer att få till det, men alla som har någon slags inblick i såpornas dramaturgi vet ju att det absolut lutar åt det..
- Alltid när Cristina gråter, så gråter jag. Jag vet inte om det handlar om att Cristina som rollkaraktär är väldigt restriktiv med sina känslor, eller det att Sandra Oh spelar med en sådan äkthet att det går rakt in i spegelneuronerna och emotionerna. Idag när hon berättade vad hennes förhållande med Burke gjort med henne så fick jag direkt tårar i ögonen, och när hennes ena tår rullade nerför hennes ena kind, så gjorde det samma sak på mig. Cristina är min favorit i hela serien! Hon har blivit en väldigt mångbottnad och komplex rollkaraktär och jag skulle vilja att hon hade fler scener per avsnitt.
- Känns det inte som att Meredith är en oerhört tråkigt rollkaraktär? Hon visar inga stora känslor - hon varken skrattar eller gråter och även om hon gör det så känns det hela väldigt futtigt. Är det kanske så att hon ska vara lite grå och tråkig för att liksom hålla ihop serien?
- Torres har gått från att ha en ganska stor roll med stort känsloregister till att vara mer som en liten komisk bifigur som kommer in lite då och då med en skojig kommentar eller så. Jag tycker att det passar henne och hennes flickvän, Arizona, är ju bara världens finaste när hon åker runt på sina gymagdojor med hjul på och gör alla glada.
- Jag tycker att det finns en skön dynamik mellan Shepherd, Sloan och Hunt. Idag när de satt och snackade på Shepherds nya kontor så blev det sådär skojigt och påminde om när hela det andra gänget brukade sitta och äta lunch nere i källaren på de övergivna britsarna.
Det var alla tankar efter dagens avsnitt. Jag mår bra, annars, och på fredag åker vi upp en kort sväng till min mamma och pappa.
Hörs