emmaterese

Jag bloggar inte så mycket nu. Jag mår rätt dåligt på grund av min allergi. Såhär dålig har min allergi inte varit på väldigt många år. Inte alls, vad jag kan komma ihåg. Jag är helt mosig i huvudet och näsan och ögonen kliar och rinner konstant. Jag kanske borde ta mig till vårdcentralen och försöka få lite bättre medicin. Vi får se.

Påsken var bra även om min allergi la ett solkigt, snorigt, moln över den också. Imorgon kommer mamma hit och vi ska in till stan och gå på bio och...

Imorgon åker vi hem till Hultsfred för att fira påsk. Vi är tillbaka i stan på söndag men då ska vi snabbt åka över till Ö'n och träffa familjen där.

Jag bara nyser och nyser och hoppas verkligen att det är pollenallergin som har satt fart och inte en förkylning, speciellt med tanke på helgens sång-uppdrag.

Jag slänger nog iväg något mms till bloggen under helgen, annars så hörs vi nästa vecka.

Tills dess önskar jag er en...

Jag har tänkt på det där med kroppsbehåring. Jag har läst en blogg där detta har debaterats flitigt i några dagar och jag tänker inte gå in och börja referera dessa debatter men jag tänkte skriva lite om min egen syn på ämnet,

Jag rakar mig inte. Jag rakar varken benen, armhålorna eller bikinilinjen. Ett tag gjorde jag det. Det var lika naturligt som schampoo att jag böjde mig ner och drog med rakhyveln över mina smalben. Inte idag. Idag är jag riktigt luden. Det är rätt skönt, både i rent feministiskt syfte och i rent tidssparande syfte.

Många som rakar sig regelbundet påstår att de gör det för att det blir "fräschare" då. Detta är rent skitsnack då vår kroppsbehåring finns till för att föra bort svett och annan smuts från kroppen. Jag luktar mycket mer svett under armarna när jag är rakad där, än när jag är naturlig.

Men - det är inte detta jag vill skriva om. Det är den reaktion jag har fått från andra tjejer/kvinnor när de har sett min håriga lekamen.

Många tjejer menar att de rakar sig helt och hållet för sin egen skull. Detta är givetvis helt okej säger jag, men jag har inte det behovet. Då tittar tjejerna konstigt på mig och många har antytt att jag då bör raka mig för min mans skull. Detta får mig att fundera. Är det ett rent svepskäl, det där med att tjejer vill raka sig för sin egen skull? Är det så att detta är en förklaring som samhället (det onda) har placerat i tjejers huvuden? "Alla vet" att det egentligen inte är okej att vilja raka sig enbart för en partners skull, så istället kanske har denna förklaring placerats som ställföreträdande?

Maken verkar inte bry sig alls om min kroppsbehåring. Om jag någon gång går loss med hyveln, märker han det inte alls. Jag skulle så gärna vilja skriva att jag skulle be honom drömma vidare om han någon gång skulle be mig att raka mig oftare. Men - jag är lika påverkbar som alla andra, nästan. Sanningen är ju den att om min man skulle uttrycka att han tyckte att det var osexigt, eller ofint, av mig att ha kroppsbehåring så skulle jag raka mig direkt.


Ja, jag är feminist, och jag försöker leva som jag lär. Men - jag är också en del av detta impregnerande samhälle och jag kan inte alltid...

På söndag ska jag sjunga på lilla Hildas dop. Det ska bli superkul och idag pratade jag med kantorn om när hon och jag ska ses och fixa med tonart och annat. Det blir på fredag och sedan ska det firas påsk med familjen hemma i Hultsfred :). Jag har lånat en videokamera så maken ska filma mig när jag sjunger och så får vi se om jag lyckas ladda upp videon sedan så ni får se :)

Det var någon som frågade mig om hur vi firar påsk hemma hos oss. Jag är väldigt noga med påsken. Jag skulle vilja påstå att detta är min favorithögtid. Jag tror att detta beror på att den sammanfaller med våren. Påsk för mig är förknippat med lugn, planterat påskris på mammas och pappas trappa och kaffe i trädgården. Påsk för mig är förknippat med allt mys som julen har att erbjuda fast i en lugnare version. Julen har en sådan "pretto-stämpel" på sig, kan jag tycka ibland. Att - nu är det jul och då ska vi ha det mysigt och juligt tillsammans. Oftast blir det ju också mysigt och juligt men jag kan tycka att pressen är lite jobbig. Däremot älskar jag adventsveckorna med tända ljus, lussebullar och glögg.

Men, påsken nu då. Rent religiöst har påsken inte någon som helst betydelse för mig. Jag brukar blanda ihop jesu uppståndelse med Kristi Himmelsfärd och en gång sa jag till en präst "Ja, på påsken firar vi ju att Jesus dog...". Vilken jag än idag skäms över. Jag är inte religiös men jag respekterar dem som är och jag är glad att prästen ifråga såg på mig med ett snett leende och skrattade högt när han såg hur skamsen jag blev. (Sen sa jag till samma präst, en timme senare, att jag anser att det är likställt att tro på Gud som på jultomten. Hmm, kanske inte så genomtänkt det heller. Han förstod dock hur jag menade på "ett metafysiskt plan", som han sa. Jag fick slå upp ordet metafysiskt när jag kom hem och den prästen respekterar jag väldigt mycket.) (Det är så man gör när man fejkar sin intelligens, man låtsas förstå vad saker betyder och sedan googlar man dem när man kommer hem..)

Nåja, så vi bortser alltså från religionen. På påsken äter vi i princip samma sak som på julen. Vi har ingen griljering på vår skinka och vi har ägghalvor med kaviar/räkor på, men jag tror att detta är den enda skillnaden mellan påskbordet och julbordet. Vi delar inte ut några klappar. Vi  har såklart köpt godisägg till mina underbara systerbarn. (Maken sa att - Barn på påsken får så mycket godis att att deras föräldrar kanske tycker att det är jobbigt med allt socker. Jag svarade då med att säga att - Jag är deras moster! Jag har rätt att köpa dem godisägg på påsken. Så då köpte vi stora ägg med massor av godis i!)

Så, påsken är för mig en högtid som jag väldigt gärna firar hemma hos min mamma och pappa. Julen delar jag utan problem upp mellan makens och min familj och jag "offrar" gärna en jul med min familj bara för att få vara med dem på påsken. Knasigt? Ja, men jag är ju lite knasig ;)

Oj, det här blev kanske ett något rörigt, och...

Nu har flickorna varit här och det var trevligt som alltid. En av flickorna var lite grinig. Hon hade inte sovit ordentligt och hon kräktes på två av våra mattor. Ena stunden skrek hon på oss för att sedan börja fnissa och vara helt gudomligt söt. Alltså. Nästa gång får lilla svägerskan faktiskt...

Det har i några veckor varit bestämt att maken ska följa med sin lilla lillasyster till ett möte idag. Hon kom med idén att hon sedan skulle följa med hem till Rocken och det tyckte vi var en mycket trevlig idé. Igår ringde den stora lillasystern och frågade om hon och bebisen också fick följa med. Det fick de givetvis så idag får vi finbesök av våra fina flickor!

Nu har maken åkt för att träffa dem och sedan när de kommer hem ska vi laga tacogratäng. MUMS!

Igår när vi skulle sova slog vi på stort och började vi prata om världspolitik och världspolitik genom historien (Jorå, så intellektuella och pretentiösa är vi.) Vi pratade om en massa saker, USA och Kuba, USA och Nicaragua, USA och al qaida... när jag tänker på det så var USA inblandat i väldigt mycket. Jag försökte få maken att komma på något helt och hållet bra som USA gjort för världspolitiken men han kunde inte komma på något. Jag påminde då honom om att USA ändå hjälpte oss lite där i slutet av Andra Världskriget men maken hävdade att USA inte hade behövt gå in med sina trupper - Hitler hade fallit ändå. (Och eftersom det är han - maken alltså, inte Hitler - som har en universitetsutbildning i historia så kan jag väl inte diekt säga emot.) Maken menade att om inte USA hade kommit så hade Sovjet snart rusat in med sin tsunami av soldater. Jag var då tvungen att påpeka att om detta hade hänt hade vi troligen varit Ryssar nu, allihop, och, jo, risken finns säger maken.

Vi pratar vidare om huruvida det är relevant att fortfarande vara rädd för "Ryssen". Ska vi fortfarande leta panikslaget efter ubåtar i Skärgården? Vi kom fram till att "Kinesen" troligen är ett större hot nu. Mmm, säger maken eftertänksamt, de är så små och kluriga, en dag sitter vi där med ätpinnar och en skål ris och undrar vad fan det var som hände...

Efter det blev inte diskussionen betydligt mindre seriös :).

Nu ska jag bädda lite och diska upp i köket, jag vill att det ska se lite representabelt ut när...

Oj, vilken städdag vi fick till idag! Det hela började med att jag lite trevande började borsta med den nya rotborsten på balkongen för att sedan knäskura den ordentligt med rengöringsmedel. Maken satte då igång med att rensa bland alla papper i bokhyllan på kontoret och sedan diskade han och gjorde fint i köket. Vi monterade ner den trasiga grillen och den trasiga golvfläkten och jag gjorde sommarfint på balkongen är golvet torkat där ute.

Jag har också städat lite i resten av lägenheten, badrummet fick sig en omgång och på med en ny matta och nya handdukar. Det enda jag hade önskat nu är att vi hade lite nya blommor att ha i våra fina gröna krukor ute på balkongen. Men det får bli en annan gång.

Nu ska vi...

Rent hypotetiskt skulle det kunna vara en dålig idé att man bestämmer sig för att koppla in sin elgrill, som har stått under snö på en balkong en hel vinter. Om man ändå bestämmer sig för detta, helt hypotetiskt givetvis, så skulle det kunna bli så att all el i hela lägenheten försvinner och ägarna till grillen börjar svettas och bli rädda för att de har släckt ner hela området. Rent hypotetiskt hade det dock gått att fixa elproblemet genom att trycka på en knapp i elskåpet, så det hade inte varit någon skada skedd. Men - rent hypotetiskt skulle man nog inte våga använda den grillen igen. Hmm. Rent hypotetiskt alltså.

Sen var det ju något mer som jag skulle skriva om. Fasiken också. Jag hatar när jag har ett bloggämne som jag sedan glömmer bort. Nåja, vi får hoppas att det återkommer.

Idag ska vi åka till ÖoB och se om vi kan handla en rotborste för en billig peng. Vi ska nämligen skura vår balkong och ställa ordning utemöblerna. Så att vi, precis som förra sommaren, kan sitta där extremt sällan, glömma att ta in dynorna de få gånger vi gör det och egentligen endast använda balkongen som grillplats. Hmm. Men - som genom ett sammanträffande som inte har något att göra med det som står ovan så har vår lilla grill gått sönder. Rent...

Nu har jag konstaterat att mitt onda i halsen är en blåsa som satt sig där. Jag får det ibland och när blåsan håller på och bildas så blir det en smärta som är svårt att definiera. Men - nu vet jag att jag inte är på väg att få halsfluss utan att det bara är en jädrans blåsa som ska sitta där och göra ont ett tag.

Annars blev jag lite ledsen tidigare när jag glad i hågen skulle ladda hem det senaste avsnittet av Off The Map, bara för att inse att det förra avsnittet var det sista på säsongen! Det är så himla...

Idag är vi hängiga. Jag har ont i halsen och är trött och maken fryser och känner sig...

Jag tror att det kommer att bli ett rent helvete med pollenallergin i år. Jag nyser som en galning när jag inte tar mina allergitabletter och vi är inte ens inne i maj ännu. Det bådar inte gott. Jag kommer ihåg medicinen ungefär varannan dag - den dag som jag mår dåligt av allergin. Då tar jag den och så mår jag bättre dagen efter och då glömmer jag tabletten. Nåja. Får väl lägga allergimedicinen tillsammans med min andra medicin så att jag kommer ihåg den varje dag.

Helgen var jättetrevlig, mysig och god. Hela lördagen var vi hos systern och hennes familj och umgicks och hade en väldigt bra dag i solen. I söndags var jag en sväng hos Carro och snuffsade på lilla Hilda, vilket var väldigt trevligt och mysigt. God mat har jag fått hela helgen också. Mamma och pappa äter GI-mat och jösses vad gott det är!

Igår hade vi grillpartaj på Öland. Det var mycket gott och mycket trevligt. Vi grillade tre lika sorters kött, gjorde massor med klyftpotatis, hade färskt bröd, två olika såser och...

Oj - wow! En massa kommentarer som alla tycker samma sak. Att jag ska se den! Då gör jag som ni säger och ska ta och se den så snart jag kan.

Men det får bli efter helgen för imorgon åker jag upp till Hultsfred för att hälsa på mamma och pappa. Maken får bli hemma då han ska åka till Västergötland och se på trandansen tillsammans med sin mamma på lördag. Ska bli trevligt att...

Jag minns att min mamma ibland hyrde film till mig och min syster. Oftast var det när vi var sjuka. Ibland var det från Pressbyrån och ibland från biblioteket. Om filmen kom från bibioteket var det troligen den första filmen från "Narnia" eller "Den vita stenen", dessa var riktiga favoriter. Om filmen kom från Pressbyrån var det troligen en tyskdubbad version av "Pippi Långstrump" eller en film som på svenska hette "Säg inte till mamma att barnvakten dött!". Jag minns inte hur många gånger vi (jag och systern) tvingade vår stackars mamma att hyra just den här filmen men vi älskade den verkligen.

Jag har försökt att hitta den nu som vuxen. Jag har helt klart varit beredd att betala pengar för att få se denna otroliga (??) film igen. Jag har dock aldrig hittat den. Tills idag. På något sätt finns den nu på min hårddisk och det är givetvis inte genom piratebay. Detta vore ju olagligt och inte skulle väl jag ladda ner därifrån. Men där är den nu och väntar på att bli sedd på igen.

Jag är ibland rätt naiv av mig. Jag tror oftast det bästa om människor och jag blir så lycklig långt in i själen när jag kan hjälpa någon annan - jag vet det. Så troligen är jag naiv också när jag tänker på denna film och om jag ser den nu, som vuxen, kommer jag troligen att tycka att den är sketadålig. Ska jag se den ändå? Vad tycker ni?

Nu förväntar jag mig, vilket jag faktiskt aldrig brukar be om,...

Jag brukar köpa och läsa tidningen Hänt Extra. Ja, det är en skvallertidning som för det mesta behandlar våra svenska dokusåpakändisars kärleksliv eller avsaknad av detta. Oftast läser jag Hänt Extra på toa. Känns rätt lämpligt på något sätt. Men - meningen med detta inlägg är inte att vi ska avhandla Hänt Extras giltighet som tidning, utan en viss del av tidningen som jag läste idag.

I varje nummer finns det en del som heter Fräcka Frågor som går ut på att tidningens redaktion frågar en halvkändis (oftast en före detta dokusåpadeltagare) frågor om deras bästa ligg, värsta fylla eller annat djupt och livsviktigt. I den tidning jag köpte idag så hade de, till min stora förvåning, fått med den utomordentligt duktiga skådespelaren Per Ragnar på dessa Fräcka Frågor. Jag började läsa med stor förväntan.

Som jag skrev här ovan brukar frågorna handla om sex, sprit och gamla flick/pojkvänner. Det var inte riktigt ämnena när man hade Per Ragnar att fråga saker. Frågorna handlar bland annat om hur det varit när han jobbat med Ingmar Bergman och om hur det var att ha Theodor Kallifatides, Björn Ranelid och Ernst Brunner på sitt bröllop. Jag önskar att de kunde göra de här intervjuerna med någon lite mer etablerad skådespelare varje vecka.

Okej, nu måste vi kanske reda ut det här. Jag dissar inte Hänt Extra. Jag köper den ganska ofta och läser varenda liten notis i den med ett ganska så stort intresse. Jag gillar Hänt Extra. Men - det var roligt att läsa något med lite mer substans, annat än...

Det har hänt några gånger, att stora svägerskan har berättat att hon vill klippa håret. I samma andetag som hon yttrat orden har hon sett upp på mig med en sådan glädje och entusiasm och sagt; Emma! Du kan väl klippa hår?!, för att en sekund senare se väldigt besviken ut, sucka och säga; Nej, just det, det kan du ju inte...

När hon kommer på att jag inte kan klippa hår så minns hon hur jag gick lös på makens hår med den slöa kökssaxen. Själv tycker jag att det blev rätt fint men jag har hört från säkra källor att det såg ut som att en berusad, asförbannad frisör hade misshandlat makens huvud. Nåja. Jag får väl inse att det inte blev så bra då, den där gången. Men maken - den snällingen - gick med den frisyren i fler veckor. Gulle!

Förra gången detta hände med svägerskorna på besök så frågade jag om jag verkade vara en sådan som kunde klippa hår, med tanke på att denna fråga kom upp då och då. Ja, svarade de entydigt, och du verkar vara en sådan som kan teckna. Jag önskar så himla mycket att det var sant. Att jag var en sådan som kunde tecka och klippa hår. Jag har en gammal vän från när jag läste teater nere i Eslöv som målade de mest fantastiska tavlor och som brukade klippa håret på oss alla där nere. Hon är utbildad frisör nu och är, enligt vad jag hört, superduktig. Jag tror att det handlar om förmågan att se en helhet, något som är viktigt både när man ska teckna och klippa hår. När jag ska teckna så börjar jag i ena änden av pappret utan att ha koll på om hela teckningen egentligen kommer att få plats, till exempel.

Jag hittade en blogg med en tjej som tecknar helt fantastiskt. Det är så jag hade velat kunna teckna! Hon har också lagt upp filmen på hur det går till när hon tecknar och det är väldigt kul att se. Kolla in hennes blogg här.

Igår visades det allra sista avsnittet av serien "Ullared". Det har varit en skoj serie att se på tycker jag. I en av scenerna ur det sista avsnittet så var det två tanter som skulle bada badtunna. En av tanterna hade knytit ihop sin baddräkt med ett gummiband i ryggen så att axelbanden inte skulle åka ner. Jag fick en sådan flasback till mina barndoms dagar i simhallen med min mormor. Hon gjorde så med sina baddräkter. Vad jag minns så var hon en rätt bastant och storbystad kvinna så det kanske behövdes. Jag undrar hur många fler saker med mormor som jag har...

Varje månad planterar jag och maken ett träd i regnskogen. Inte personligen alltså, utan via Vi-skogen. Det kostar inte massor med pengar - faktiskt bara en tjugolapp - men jag tycker att det känns bra att göra något litet för världen i alla fall.

Men nu är det som så att representanter för Vi-skogen ringer mig med jämna mellanrum för att berätta om ett nytt projekt de har och att de så gärna skulle vilja ha lite mer pengar av oss. Jag blir faktiskt sur. Jag tycker att det är lite fult att ringa upp oss som redan ger pengar varje månad och vilja ha mer. I början fick jag dåligt samvete för att jag sa att nej, jag kan faktiskt inte ge mer, men nu har jag slutat att få det också. Nästa gång de ringer ska jag faktiskt tala om vad jag tycker, vänligt såklart. Ring till dem som inte ger er pengar redan.

Samma sak är det när man har skänkt pengar till andra ändamål, som cancerfonden, läkare utan gränser etc. Då dimper det ner inbetalningskort i brevlådan då och då där de vill att man ska ge än mer pengar. Jag ger pengar när jag kan och på mitt egna initiativ. Jag vill inte känna mig tvingad eller pressad att göra en god gärning.

Kanske är det så att alla de här organisationerna vet att det är störst chans att få mer pengar av dem som redan gett pengar en gång innan, att de liksom har hjärtat på rätt ställe. Men - jag blir ändå irriterad och vill inte bli ombedd att ge mer när jag redan...

Det finns de som påstår att det är speciellt "kvinnligt" att insinuera saker. Att inte säga rakt ut vad man vill och att därefter uppfattas som kryptisk och mystisk. Jag försöker hålla mig borta från detta "kvinnliga" attribut genom att vara väldigt tydlig med vad jag vill, jag lyckas givetvis inte alltid men jag försöker. Här hemma är det dock också någon annan som då och då hänger sig åt detta "kvinnliga" sätt. Denna konversation utspelades hemma hos oss för cirka tjugo minyter sedan:

Maken: Plutten....
Jag: Mmm.
Maken: Vet du vad jag är sugen på?!
Jag: Neeeejjj...
Maken: Sådan där god äppelkaka som du bakar... och tänk om man la i lite päron också... Guuuuuud så gott det vore! (väntar med spänning på svaret)
Jag: Jaha du... och tänk då vilket sammanträffande att vi har både äpplen och päron i köket.
Maken: Ja, tänk! (stort leende från öra till öra).

Måste jag avsluta med att berätta att det nu står en äppel- och päronkaka i ugnen, eller...