Dec. 03, 2012
Något som jag dock känner att jag vill kommentera är det faktum att Anna kände sig tvungen att skriva att hon absolut inte dömer mig för mitt beslut att inte amma. Det gör mig lite ledsen. Inte för att Anna skrev som hon gjorde, absolut inte, utan för att det är så lätt att känna sig kritiserad som mamma om man inte ammar.
Under min graviditet så har det från mödrahälsovården och från den mesta litteraturen jag läst om graviditet och barnafödande pratats/stått minst lika mycket om amning som om allt annat tillsammans. Det har sagts/stått att mammor ger upp amningen alldeles för lätt, att det är av största vikt att bebisarna ammas och på föräldragruppen så gick flera träffar åt att bara diskutera amning. Det blev så uppenbart att detta var så otroligt viktigt - för barnmorskorna. Jag kände en oerhörd press, vilket gjorde att jag mådde dåligt bara vid tanken på amning, och jag tror att det spelade in i mitt beslut
Jag tror att det är viktigare att mamman mår bra, att barnet får i sig mat ordentligt och att mamman inte är så slut av att ha kämpat med att ge barnet bröstet så att hon inte orkar med anknytningen - den LIVSVIKTIGA anknytningen. Jag har sett på nära håll hur kämpigt det kan vara att få amningen att fungera och jag är så glad över mitt beslut.
Att jag missar mysiga stunder med min son må vara sant, men det är ju bara en sorts mys. Jag myser med Harry hela tiden. Det bästa myset är när vi ligger ansikte mot ansikte på sängen och han drar med handen i mitt ansikte och jag pussar och pussar på hans runda små kinder samtidigt som jag pratar tyst om allt mellan himmel och jord. DÄR kan vi snacka anknytning :).
Så, jag hoppas att Anna fick svar på sin fråga :). Vilken Anna är det, förresten? Någon jag känner?
Hejpåer