Proppabstinens
Jag sov 12 timmar inatt. Det var välbehövligt efter två nattpass och gårdagens tråkigheter. Idag känner jag mest tacksamhet och ödmjukhet inför de erfarenheter jag fått de senaste månaderna. Stundtals blir jag sorgsen och det låter jag mig själv bli, jag hade inte varit jag om jag inte hade påverkats emotionellt av det här.
Jag har slutat med mina älskade öronproppar förresten. För några dagar sen. Jag sover trots detta rätt bra men maken snarkar verkligen HÖGT! Jag är så förvånad att han inte väcker sig själv. Jag ligger och puttar på honom så att han ska vända sig bort från mig och inte ligga och snarka mig rakt i örat. Så vore det inte för hans snarkningar så hade det varit lättare att sluta med propparna. Men - mina öron tål dem inte längre. Jag har alltid ont i dem och har konstant hörselgångsinflammation. Min läkare sa att jag borde ha slutat med den för fem år sedan och att mina öron har mer ärr än hörselgång kvar. Inte så bra direkt.
Nu ska jag se på Hells Kitchen. Det tycker jag är skoj.
Hejrådådå