22 juli. 14.26
Ni som känner mig vet att jag inte är så rädd av mig. Jag är inte rädd för höjder, inte rädd för spindlar, ormar, råttor, getingar eller andra vanliga saker. Jag gillar däremot inte grodor efter en incident i mellanstadiet och så har jag en annan rädsla. Jag kan inte kalla det en fobi eftersom det inte är något som hindrar mig i min vardag och det är inget som man utsätts för speciellt ofta. Min rädsla är för maskeradkostymer a la Disneyworld. Ni vet sådana där stora kostymer där man inte ser människan som är i. Usch och fy vad jag ogillar dem! Bara tanken på att stöta på en får det att krypa i kroppen på mig. Varför jag berättar det här? Jo...
Det har nyligen kommit en film som heter "Where the Wild things are", eller "Vildingarnas land" på svenska. Jag och maken försökte se på den igår men fick stänga av efter bara en halvtimme. Trots att vildingarna är animerade så såg de i allra högsta grad ut som utklädda människor och även om jag inte blev panikrädd så satt jag hela tiden med en olustig känsla i kroppen. Till slut sa jag att jag inte kunde se mer, vi stängde av och jag mådde genast bättre.
Visst är det konstigt att man är rädd för saker även om man bara ser dem på tv?
Hörs
Det har nyligen kommit en film som heter "Where the Wild things are", eller "Vildingarnas land" på svenska. Jag och maken försökte se på den igår men fick stänga av efter bara en halvtimme. Trots att vildingarna är animerade så såg de i allra högsta grad ut som utklädda människor och även om jag inte blev panikrädd så satt jag hela tiden med en olustig känsla i kroppen. Till slut sa jag att jag inte kunde se mer, vi stängde av och jag mådde genast bättre.
Visst är det konstigt att man är rädd för saker även om man bara ser dem på tv?
Hörs