emmaterese

Sen började elen fungera igen. För att sedan sluta att fungera. För att sedan börja igen. Och så höll det på några vändor tills elen till slut började fungera utan att sluta igen. Men vi var några timmar utan el och det var lite speciellt.

Ett tag satt jag och funderade på hur vi skulle kunna fixa middag utan el. Jag tänkte att ååååh, nej! Nu kanske vi måste åka och köpa dyr, fettig, men å så god snabbmat istället för att äta helfabrikat-kroppkakorna vi har tinade i frysen... Men sedan, som ni vet, så kom elen igång igen så jag fick snällt ställa mig och steka de där kroppkakorna. (Som egentligen inte ens kan kallas för kroppkakor nu när man vet hur riktiga kroppkakor ska smaka.) Men, men, de är goda på sitt sätt också.

Till sist vill jag bara tala om för Uri Geller att...

Jag skrev ju om att vår köksklocka helt plötsligt slutade fungera och sedan lika plötsligt började fungera igen. Jag skojade och skrev att det kanske hade något med Uri Geller att göra. Nu har en sak till slutat att fungera och sedan helt plötsligt börjat fungera igen. En av makens handkontroller till sitt playstation3.

Jag ska definitivt hålla utkik efter...

Okej. Den här nya otrohetssajten som uppmuntrar människor i fasta förhållanden att träffa varandra och vara otrogna. Ganska enkelt och rätt genial affärsidé egentligen. Moraliskt försvarsbar? Jag vet inte. Jag hör inte till dem som blir asförbannad på fenomenet och jag känner inte att den här sidan är ett hot mot mitt äktenskap.

Missförstå mig inte. Jag tycker att man är en feg liten skit om man är otrogen. Man skadar sin partner och sig själv och har man kommit till den punkten att man behöver stoppa sitt kön i någon annans så kanske man inte borde vara kvar i sin relation?

Jag tror dock inte att otrohet börjar med en websida. Visst, det öppnar en möjlighet men ingen möjlighet som inte andra sociala sajter redan har erbjudit. Skulle min man registerera sig på den här sajten med intention att vara otrogen så skulle jag inte bli arg på sidan, jag skulle bli arg på maken. Okej. Nog om detta.

Igår rensade jag mina garderober. 3,5 papperkassar med kläder som var för stora eller för fula...

Igår var det premiär för kanal5:s nya storsatsning Fenomen med Uri Geller. Programmet i sig var verkligen skitdåligt men det tänker jag inte skriva om här. Istället tänkte jag berätta om en speciellt punkt i programmet där Geller bad alla oss där hemma att ta fram våra trasiga klockor och hushållsapparater. Jag tog fram en klocka jag har som har dött och trots att jag gjorde precis som Geller sa så fortsatte klockan att vara död. Lite besviken blev jag allt. Här hade jag suttit och skrikit "fungeraaaaa" tre gånger som ett jävla fån och så börjar klockan inte ens att gå igen.

Nåja. Imorse när jag kom upp så såg jag att klockan i köket hade stannat under natten och nu under dagen hade den hoppat igång igen utan att vi bytt batterier eller något. Ett helt vanligt sammanträffande? Ja, högst troligen. Ett rätt skojigt sammanträffande? Ja...

Idag hade jag ett möte inne i stan. Jag är nästan aldrig inne i stan längre, minns faktiskt inte när jag var där senast. Jag kom lite tidigt så jag tänkte att jag kunde ta mig en liten promenad och fönstershoppa lite. Det hade varit så himla mysigt och skönt om bara vårvädret hade infunnit sig idag också. Det har varit superväder i nästan en vecka men såklart skulle det regna och blåsa just idag när jag hade möjlighet att vara ute lite. Det var kallt att jag blev tvungen att kila in på Åhlens och köpa mig en halsduk på rean på rean. Tur att jag inte tog min lilla tunna vårjacka också.

Fick just ett sms från posten där det stod att jag ku kunde hämta mitt paket från ellos. Det ska jag göra alldeles strax och jag tror inte att jag orkar ringa och härja med dem om att min expressleverans inte blev så express. Jag menar, tid är också pengar och frågan är om det är värt att sitta i telefonkö och sedan skälla på någon stackars kundtjänstmänniska som inte kan ordna så att paketet kom fram i fredags i alla fall. Så jag tror att jag släpper det.

Annars har jag tänkt att jag skulle göra lite core-övningar nu. Jag vill verkligen få bukt med...

Jag gjorde ett försök att läsa gymnasiet i Västervik. Det gick åt skogen, kan vi väl säga. Jag orkar inte gå in på varför det gick åt skogen, men jag var helt klart inte mogen att flytta hemifrån då. Jag var mest ensam och ledsen men ibland umgicks jag med lite andra människor som också flyttat till Västervik för att läsa gymnasiet.

Det var ett coolt gäng. Ett sådant där gäng som jag alltid hade velat tillhöra. Ett gäng där folk rökte och lyssnade på indie-pop som jag aldrig hört talas om. Jag kände dock aldrig att jag passade in i det gänget. Jag förskte röka en gång - jag köpte till och med ett litet paket vita prince men höll på att dö vid första blosset. Nej, rökning var inget för mig. Men mest av allt ville jag i alla fall bli accepterad. Jag njöt av varje mening som yttrades direkt till mig och en gång när alla äntligen hade samlats i min lilla etta så började alla coola människor röka i mitt kök. Jag ville så gärna säga till dem att det inte var okej - att min lägenhet var en no smoking zone, men jag vågade inte. Tänk om de aldrig skulle komma tillbaka då. De fick röka om de bara hade fönstret öppet. De kom i alla fall aldrig tillbaka, trots att de fick röka. Rätt surt.

Vi lyssnade hela tiden på en massa musik. Mest var det svår och tung musik, om hemska saker, som jag egentligen inte riktigt gillade men som jag låtsades att gilla. En gång satte vi på en låt av Belle&Sebastian som jag verkligen, verkligen, tyckte om. Den var glad och svängig och alla andra verkade gilla den också. Vi lyssnade på den om och om igen tills en kille, en kille med svartfärgat hår, snedlugg och bredrandig tröja, sa att nu måste vi sluta lyssna på den här låten för annars kommer vi att tröttna på den.

Jag slutade att lyssna på den. Trots att jag gillade den så mycket. Sedan glömde jag bort den och har inte lyssnat på den enda gång sedan Västervik. Tills idag då jag läste på en blogg där det skrevs om just Belle&Sebastian och jag mindes genast den låten. Älskade Youtube hjälpte mig att hitta den och jag har nu lyssnat på den säkert åtta gånger i rad. Jag tänker fortsätta lyssna på den - ända tills jag tröttnar på den. Om jag nu tröttnar på den.

För, saken är den, att jag är vuxen nu och jag gör som jag vill. Jag är säker på att du har slutat färga håret nu och har en annan frisyr än snedlugg. kanske har du en partner och barn. Kanske lyssnar du fortfarande på sorglig och mörk musik men troligen tycker du också att jaq ska lyssna på den här låten så mycket jag vill. För vi blir alla vuxna...

Egentligen har vi en annan låt. En låt som bara är vår. Vi har till och med den sångens titel ingraverad på insidan av våra ringar. Den här låten skickade maken till mig över msn, när vi precis blivit tillsammans, och sa att han äntligen fått en mening med texten. Jag blev så glad och lycklig. (Om någon tror att den mannen inte är romantisk när han vill - ha!)

I min förlovningsring står det; Mikael, rose of my heart.

Det är det...

För att fortsätta på det inlägget jag skrev senaste så tänkte jag skriva lite om vårt bröllop. Först hade vi tänkt att ha ett större bröllop där vi kunde bjuda all släkt och alla vänner, men vi beslutade oss till slut för att ha ett mindre bröllop. Dels för att spara pengar och dels för att kunna lyxa till det för de få gäster som var där.

Något som inför vigseln var väldigt viktigt för mig var att hitta den perfekta musiken. Jag vet att jag har länkat till våra valda låtar innan, men jag tänker göra det igen. Viss musik har alltid talat direkt till mitt hjärta och när jag hittade dessa låtar så var det så självklart - det var dessa jag ville ha på mitt bröllop. Maken, som då var den blivande maken, höll med. (Jag tror egentligen att han helt enkelt lät mig bestämma, men jag tror också att han någonstans tyckte att låtarna var ett bra val - annars hade han protesterat.)

Nu ska vi se.. Den här låten hade vi när vi klev in i lokalen där vi gifte oss. Jag gråter fortfarande varje gång jag hör den och jag älskar verkligen den här låten. Den är inte av den genre som jag vanligen lyssnar på, men den sa precis det som vi kände/känner för varandra.

Under vigseln sjöng min fina Hanna den här låten. Varenda textrad i den här låten är som tagen ur mitt eget hjärta. Helt perfekt för vår vigsel. Jag stod helt trollbunden och tittade växelvis på Hanna och på maken när hon sjöng. Jag vet att maken också tyckte att det hela var fantastiskt fint. Det var det. Önskar att jag hade det på film.

Sen, när allt var färdigt så hade vi den här låten. Den kändes som ett perfekt avslut på en vigsel, och som en perfekt början...

Jag tänkte att jag skulle berätta för er om min man. Om min Mikael - min Micke. Det är bara jag och min familj som kallar honom Micke, han har alltid kallats för Mikael hela livet men när vi träffades så fick jag lov att kalla honom för det. Men - oftast kallar jag honom för älskling eller Skrutten. Fånigt? Jag kunde inte bry mig mindre.

När vi är bland folk så vet jag att jag tar betydligt mer plats än vad han gör. Jag pratar på och han lyssnar, tålmodigt. Ibland tänker jag att andra människor tror att jag inte låter honom ta plats, men det är så att han låter mig ta plats. Han vet att det är viktigare för mig än för honom att vara synlig i sociala sammanhang och han har inget emot att ge mig den platsen. Men när han pratar, så lyssnar jag - noga. För han säger de mest kloka saker, de mest roliga saker och jag blir alltid så stolt över att han är min, min man. När det bara är han och jag tar han lika mycket plats som jag - jag tänker att det egentligen är det som räknas. Hur man är tillsammans.

Jag var tillsammans med en annan man en gång. En man som gjorde det väldigt klart för mig att jag var besvärlig och jobbig att vara med. Att jag egentligen inte förtjänade något och att jag skulle vara tacksam för det lilla jag fick. När jag träffade Micke gjorde han det väldigt klart för mig att så inte var fallet. Jag var värd att älskas, att ses, att ges tid till. Mer eller mindre varje helg åkte han de fyra timmar på bussen upp till mig i Norrköping där jag bodde då och de helgerna han var hos mig var ett enda stort pirr i magen. Jag minns att min internatkompis, Annie, någon gång sa att "Jag tycker så mycket om Micke, för han är så fin mot dig".

Somliga säger att man måste bråka i ett förhållande för att det ska vara lyckligt. Jag förstår inte riktigt vad de menar. Givetvis ser inte jag och Micke alltid allting på samma sätt. Men bråkar vi? Nej, aldrig. Vi pratar med varandra och - ännu viktigare - så lyssnar vi på varandra. Jag blir galen på att han alltid verkar ha disk på sitt skrivbord och att han dräller tomma vattenflaskor kring lägenheten. Men - det är ju också det. Har man inte större problem med sin man än så har man det ganska bra tycker jag.

Problem ja. De finns hos oss också. Vi har fått hantera sjukdomar, sjukskrivningar, arbetslöshet, pengalöshet. Men en kväll när vi låg i sängen och skulle sova och låg och pratade och skrattade, så tittade jag på honom och sa "om vi lyckas att vara såhär lyckliga med varandra när världen verkar vara så emot oss, tänk så lyckliga vi kommer att bli när det vänder.."

Vi är olika på många sätt. Jag är mer drivande och han är mer avvaktande. Det jag måste lära mig är att mitt sätt inte alltid är det rätta. Jag vet att han ibland behöver en spark i baken, men jag har också lärt mig att han måste få ta saker i sin takt för att de ska bli riktigt bra.

Jag blir så ledsen när jag tänker på alla dem som lever i förhållanden där de inte känner det jag känner för Micke. Jag tar honom inte för givet. Jag vet att det vi har är bräckligt, precis som allt annat i världen. Jag värdesätter honom så högt. Så högt. Hur klyschigt det än låter, så har han har räddat mig, från mig själv. Han godtar inte mina värsta sidor. Han begär att jag ska bli bättre därför att han vet att både han och jag förtjänar det.

När han ligger i sängen med ryggen mot mig, så bildas det en liten grop mellan hans skulderblad. Den gropen är helt perfekt för mig att gräva ner ansiktet i och djupt inandas han doft. Han brukar ta tag i min hand när jag lägger den runt honom och trycka den närmare, även när han sover. Då känner jag sådan kärlek. En kärlek som riktigt brinner i bröstet.

Vi gifte oss rätt snabbt. Efter två år tillsammans. Men, som förklaring på det använder jag ett filmcitat; "När man inser att man vill spendera livet tillsammans med någon, så vill man att det livet ska börja så fort som möjligt...". Precis så är det.

Jag har länge velat berätta för er om min Micke, men jag har också funderat på hur jag ska kunna göra detta samtidigt som jag respekterar hans personliga intergritet. För den är stor. Det respekterar jag och jag tror att jag med detta inlägg gjort honom rättvisa utan att ha blivit för personlig.

Kontentan är väl rätt tydlig - att...

Emmas lördagsmys: Liggande i sängen under extratäcket, utan byxor (mycket viktigt - det är äckligt med byxor), utan strumpor (mycket viktigt - det är äckligt med strumpor), tittandes på ett nytt avsnitt av Grey's Anatomy med ett glas rödvin på nattduksbordet. Nice.

Denna dagen...

Idag var vi över på Ö'n en sväng - igen. Det har blivit en väldans massa mer besök än vanligt sedan januari då makens lilla systerdotter kom till familjen. Det är fantastiskt att få följa en bebis utveckling på så nära håll och jag blir så underbart glad i hjärtat när jag ser hur mycket maken älskar sin lilla tjej. (För det är hans lilla tjej, ingen får säga något annat.) Underbart att få snuffsa bebis så ofta :).

Jag beställde lite kläder till mig på ellos och valde att betala extra för att få en expressleverans. Kläderna skulle finnas att hämta igår på vårt lokala ICA. Men icke - inga kläder till Emma. Då blev jag sur. Här har man betalat extra för att få kläderna innan helgen och så får jag ändå vänta minst till på måndag. Det är inte mycket pengar, det är mer principen. Nej - inte okej, Ellos.

Jag blev väckt i morse av ett sms från CityGross om att de hade billiga revben till mig där. När vi kom dit upptäckte jag att det inte bara var jag som ville ha revben. Jädrar vad folk slet i de där stackars köttpaketen. Men jag fick tag i tre kilo i alla fall och nu ligger det soya- och honungsglaserade revben och gittar sig i ugnen. De är nog färdiga nu, förresten då är det dags att äta och...

HÖRNI ALLA!

Jag är med och tävlar i "mysmatchen". Det är en tävling där OLW söker nya smaker och jag tävlar med mitt bidrag Kebabtallrik - när du alltid vill ha en kebabtallrik till hands. Gå in här och rösta på mitt bidrag så att jag kommer till final. Chipsen kommer smaka kebabsås, rödlök och jalapeno. Gott ju!?!?! Mitt bidrag ligger längst upp till vänster när sidan öppnar sig.

... och även om ni tycker att chipsen verkar äckliga så kan ni väl...

Fy fasen vad rädd jag var när jag skulle sova igår! Hjärtat rusade och jag låg i mörkret och stirrade in i alla skuggor. Jag ska inte berätta för er vad jag har läst om men hjälp i min lilla låda vad otäckt det är! Jag kommer nog ha svårt att sova i några nätter framöver nu. Dock har jag ändå en längtan efter...

Okej, såhär en timme efter kan jag konstatera att jag inte är rädd längre. Så nu funderar jag på att läsa lite mer, imorgon kanske. Lite skoj att bli rädd, släppa lös lite endorfiner. Men - om jag läser mer imorgon kommer jag nog bli arg på mig själv igen. En balansgång det där.

Jag såg just ett avsnitt av favvoserien Big Love. Den tog slut. Det var visst det sista avsnittet någonsin, det var väldigt tydligt och utan återvändo. Den serien kan de definitivt inte plocka upp igen utan att tvista till det a la Dallas. Ganska skönt egentligen när en serie man gillar får ett ordentligt slut istället för att den ska rinna ut i sanden när...

Jag är så dum. Vet ni vad jag har gjort de senaste timmarna? Jag har varit inne på ett forum där man diskuterad paranormala fenomen och läst om spöken, demoner och annat läskigt som jag inte tänker skriva om här. Jag blev så jädrans rädd. Jag tror inte på sådana saker, men av någon anledning så skrämmer jag upp mig själv. För en stund sedan var jag tvungen att gå och kolla att dörren verkligen var låst (som om en låst dörr skulle stoppa en demon..).

Nu hoppas jag verkligen att jag ska slippa mardrömmar inatt. Får ju givetvis skylla mig själv om de kommer. Usch. Så dum jag är.

I väldigt många år har jag älskat att skrämma upp mig själv genom skräckfilmer men har de senaste åren märkt en mer och mer ökad tolerans. Jag blir inte rädd för filmer längre, i alla fall väldigt sällan. Nu kanske jag har hittat ett annat sätt att bli livrädd på. Frågan är ju bara...

Igår hade vi besök av min kusin Marcus, hans Hanna och deras underbart fina och supercharmiga lilla Alma. Hon satt/stod länge i mitt knä och skrattade och pratade massor. En helt massa röstresurser visade hon att hon har! Sööööööt :).

Vi fikade och pratade och tiden bara sprang iväg. Idag chattade jag och Marcus på facebook och vi bestämde att vi måste ses igen snart! Då blir det spelkväll med TP. (Ja, det var min idé). Jag ser fram emot det, det ska bli superkul!

Min axel är nu inte blå längre. Den är gul och brun. Snyggt värre. Jag har inte så ont i alla fall, och det är ju skönt.

Jag tittar på Glee nu, hade ett uppehåll på några dagar tills jag blev sugen igen. I ett avsnitt var Gwyneth Paltrow gäst och sjöng givetvis. Alltså, jag blir lite sur. Man får liksom välja. Antingen är man snygg, smart, framgångsrik skådespelare eller så kan man sjunga. MAN FÅR INTE HA ALLTIHOP! Kolla här hur bra och snygg hon är. DET ÄR INTE RÄTTVIST. Men - visst - det är ju jätteroligt för henne. Verkligen. Jätteroligt.

Annars är det här ett av mina absoluta favoritklipp från hela serien.

Jag bara ryser när jag lyssnar på det.

Idag deklarerade jag. Man kunde visst göra det med e-leg idag. Skönt att jag får tillbaka lite på skatten, hade varit dödsstöten att behöva betala något tillbaka. Och så...

Ni kanske vill veta vad som hände? Inte så mycket, egentligen. Min fot hade somnat när jag satt i soffan. Jag gick upp på toan och sedan när jag skulle ut ur badrummet så måste jag ha snubblat på tröskeln för helt plötsligt föll jag framåt. Jag tog emot mig främst med vänster arm och fick ont i axeln. Först blev den röd och varm, sen blå och sedan väldigt svullen. Då tyckte vi att det var lika bra att åka in och få den tittad på. Läkaren beställde en röntgen men kunde snabbt konstatera att den bara var stukad. Idag har jag mest ont på själva blåmärket. Men det är ingen fara med mig :).

Just nu ser jag på "Världens bästa hotell". Det är en kille som heter Christoffer som får jobba i receptionen och han är den mest charmiga killen...

Idag var vi över en sväng på Ö'n, igen. Tanken var att vi skulle göra ett kort besök och lämna över lite målargrejer till lilla svägerskan. Det gjorde vi och jag fick fina presenter tillbaka! Hon har visst börjar göra smycken och jag fick ett finfint armband och ett par supervackra örhängen. Jag tänkte ta kort på dem imorgon och lägga ut så att ni får se. Hon imponerar verkligen, hon har till och med suttit och tillverkat egna kedjor till smyckena. Jag blev väldigt glad och rörd över omtanken!

Nu sitter jag och kollar på den svenska versionen av "Smartare än en femteklassare". Jag har sett på den amerikanska förlagan flera gånger och tycker att den svenska versionen var utomordentligt segt. Kanske är det så att de måste snacka en massa för att vinna in tiden som gick bort till reklampauser i den amerikanska. Hittills har jag haft rätt på alla frågor förutom den allra första. Som var i rättstavning. Lite pinsamt att missa just den. Nej, just det, jag kunde inte Blekinges landskapsväxter. Oh well. Livet går vidare ;).

Jag fick sms från min lilla mamma imorse där hon berättade att en viss Peter Jöback kommer till Virserums musikdagar. Hon frågade om jag vill gå och lyssna på honom tillsammans med henne och JÖSSES vad jag vill det! Min Peter Jöback som jag i det närmaste avgudat sedan mellanstadiet. Jag har redan nu funderat på vad han kommer att sjunga. Jag hoppas på musikalsånger, jag har varit lite skeptisk till hans popkarriär. Tänk lite från Kristina, Miss Saigon, Cabaret med mera, med mera.

Jag var ute på balkongen och tittade på supermånen tidigare. Vet inte riktigt om...

Jag fick ett litet infall tidigare att jag skulle ta tag i lite skola. Jag sprang och hämtade datorn då jag inte ville att den hastigt påkomna inspirationen skulle gå obemärkt förbi och helt plötsöligt så var en av två examinationsuppgifter klara mer än en vecka i förväg. Det känns superbra och...

Jag tänkte att jag skulle berätta för er om alla de bloggar jag har på min fastdial - mina favoriter.

Fotbollsfrun - Malin Wollin. Skriver om sitt liv på ett ibland provocerande sätt. Uppdaterar dock lite för sällan, vilket är tråkigt.

Katrin Zytomierska - Vet inte alls varför jag läser den här bloggen egentligen. En kvinna som skriver en massa provocerande saker. Hon hatar tjocka människor, fattiga människor och alla som inte följer hennes favoritdiet lchf. En ganska jobbig blogg egentligen som jag inte tycker att ni ska börja följa.

Arbogamamman - Emma Jangestig. Mamman till Max och Saga som mördades av tyska Christine Schürrer för tre år sedan. Emma höll själv på att stryka med. Hon skriver om livet efter morden och om sin nya lilla dotter.

Beautifulones - Annika Marklund. Liza Marklunds dotter som skriver vacker prosa. Just nu är det lite mycket av hennes katter, enligt min smak. Helt klart läsvärd.

Ketcupmamman - Karin Lindell. En humoristisk vardagsblogg som oftast lämnar ett leende på läpparna.

Lady Dahmer - En rabiat feminist med orakade armhålor. Hon skriver om allt det som jag tänker men inte orkar skriva om. En kvinna som jag har väldigt mycket respekt för.

Alla får plus - Alex Schulman. Jag var ett stort fan av Alex pappablogg och jag gillar verkligen denna också. Gillar tonen han har, han är väldigt ödmjuk och skriver intressant och innefattande.

Amanda Schulman - Alex fru. En blogg som lämnar mig tämligen oberörd, likväl läser jag den varje dag.

Den nya bloggen - En mycket välskriven vardagsblogg från en Jennie som bor i Karlskrona. Hon har bland annat språkskolor där hon belyser vanliga grammatikproblem. Skoj med mycket humor och glimten i ögat.

Vuxna människor har inte hamstrar - En mycket humoristisk vardagsblogg som, precis som ketchupmamman, visar att det är helt okej att inte vara helt perfekt.

Underbara Clara - Något som ovanligt som en husmorsblogg hos mig. Journalist som bor i Umeå och som hela tiden visar upp bilder på hennes oklanderliga yttre och hem. Lite småjobbigt sådär.

Gaymasen - 20-årig kille från Dalarna som bor i Skövde med sin sambo "Pussen". Handlar väldigt mycket om allt godis som han äter, vilket är skoj. En skön blogg med mycket hjärta och hjärna.

Våra skitungar - Om ett privat uppstartat hem för gatupojkar i Uganda. Inspirerande och med massor av hjärta!

Schulmania - Calle Schulmans välgörenhetsblogg som jag berättat så många gånger om för er. Den kollar ni ju också dagligen nu.

Johannas tårtor - En blogg av och med en tjej som bakar just tårtor. Fantastiskt fina tårtor dessutom. Kollar där och gottar mig.

Anita Schulman - Calles fru. En blogg som även den lämnar mig tämligen oberörd, men likväl läser jag den. Varje dag. (Har hela familjen Schulmans bloggar på favoriter. Illa?)

Sen har jag några privata bloggar på folk som jag känner, systern och lite kusiner och så, men...

Jaha, hörni. Här händer det inte så mycket och jag har inget direkt att skriva och berätta om. Vi känner oss lite vilsna ikväll nu när det inte är något mer På Spåret, vi undrar vad vi nu ska ha för fredagsmys. Det börjar visst nya avsnitt av Så ska det låta ikväll men jag tror inte att jag kan få maken att se på det. Inte för att vår tillvaro står och faller med tv:s fredagsunderhållning men vi är lite av vanemänniskor så det stör i rutinen.

Nähe, det var allt för idag, jag kanske...

Idag sopade de gatorna inne i Kalmar. I alla fall några av dem jag körde på. Snacka om vårkänslor! Sedan att termometern visade en futtig liten plusgrad försökte jag ignorera - jag la till en nolla i huvudet :). Nu längtar jag bara tills vi kan tvätta bilen också så att den glänser fint i solen.

Jag förstår inte riktigt varför folk klagar så mycket på den här vintern. Jämfört med förra året har väl denna varot väldigt snäll? Halva februari var som vår och visst har det snöat - men långt från så mycket som förra året. Förra året var det dagar då jag knappt tog mig till skolan på grund av alla snövallar som kommit under natten. Jag är nöjd med årets vinter och jag är glad över att våren är på väg. Nu hoppas vi bara på att det inte vänder och blir vinter igen för då kanske jag blir lite ledsen i ögat. Nu vill jag ha sol och vitsippor och krokusar. Och snödroppar.

Jag har fortsatt att titta på Glee och jag tycker fortfarande att det är en helt superb serie. Varför var jag så negativ mot den? Ibland blir det så för mig, jag blir obstinat när något blir upphausat (stavning?) av många andra. Fast - när något blir upphausat finns det oftast en anledning och på grund av min dumma inställning missar jag en del grejer. Men - det roliga med att jag inte har sett på Glee tidigare är att jag nu har en massa avsnitt att titta på.

Annars är örat bättre igen, inte helt bra men jag märker helt klart en förbättring, jag hoppas verkligen att...

Idag gjorde jag slag i saken och laddade ner första säsongen av en serie som hela världen pratar om, men som jag bestämt mig för att inte tycka om. Glee. Serien om en highschool-kör med en massa fantastiska sångare och underbara körnummer. Det enda jag kan tänka efter att ha sett fyra avsnitt är...

Just det! Jag glömde en sak. En rolig sak :).

Jag har blivit ombedd att sjunga på underbart fina lilla Hildas dop i april. Jag tackade självklart ja till det fina uppdraget och nu sjunger jag på den givna låten så mycket att jag nästan blir trött på den. Men bara nästan.

Jag skulle gärna berätta vilket låt det är men av respekt för föräldrarna så gör jag inte det. Jag har förstått att det är lite känsligt det där. Man berättar inte för andra om vilka sånger man vill ha på ett dop eller bröllop med rädsla för att någon annan ska knycka idén. Samma sak är det visst med namn på ett kommande barn, man talar inte om det för folk, jag förstår inte riktigt det där, men jag vet att det kan vara så. Vet dock inte alls om fallet är så nu, men jag chansar inte.

Jag har också ordnat så att jag får låna stora svägerskans videokamera då, så att maken kan filma mig när jag sjunger. Jag vet att det är många av er som har bett om att få höra mig sjunga ordentligt så jag tänkte försöka posta den filmen här. Jag har verkligen ingen aning om hur man gör, men...

Men, Emma, säger ni - vad har hänt? Varför bloggar du inte för? Jo, svarar jag, det är mitt jädrans öras fel. Idag har jag så ont så det nästintill svartnade framför ögonen när vi var och storhandlade tidigare. När vi kom hem hade jag nästan 39 graders feber. Skoj. Inte.

Nu, efter panodil och ipren, är febern nere på en skön 37,9 och jag sitter i sängen och går systematiskt igenom alla de bloggar jag följer. Eftersom jag bara får mer och mer ont i örat och mer och mer feber så kommer jag nog - igen - ringa hälsocentralen imorgon och be om råd. Förhoppningsvis slipper jag åka dit utan kanske bara kan få någon medicin utskriven över telefonen.

Idag var vi som sagt och storhandlade. Det ekade tomt i både kyl och frys och vi handlade kött i mängder, fem kilo ris, ett kilo nudlar (det blir mycket nudlar på ett kilo) och en massa andra stora förpackningar av nödvändiga saker. Det är ju alltid lite nervöst när man har en budget att hålla sig till och när man då närmar sig kassan fö att betala. Vi hade gjort en överslagsräkning innan men å så fel vi hade! Vi hade kunnat handla dubbelt så mycket och pengarna hade räckt ändå. Nu i efterhand känns det galet att vi inte handlade den där kycklingen och fisken. Men det var en väldigt trevlig överraskning vi fick vid kassan. Skoj. På riktigt.

Igår var det melodifestivalsfinal. Vi tyckte att fel låt vann men maken konstaterade ändå att det kändes väldigt skönt att de låtar vi gillade inte kom så högt upp på listan. - Det är skönt att inte vara så mainstreem, sa han lugnt och samlat. Jag höll med.

Till sist vill jag bara igen säga att det är löjligt så ont det kan göra i ett öra. I ett litet fånigt jädrans öra. Kanske vore bäst att...

PS. Vid det här laget förstår jag ju att ni har lagt den här sidan som en favorit, eftersom man måste logga in en gång om dagen för att det ska bli bra med pengar till Skitungarna. Så jag behöver ju inte länka i fortsättningen ;). DS.

Maken reaktion när han hörde att Doph Lundgren ska skilja sig:

- Åååh, kan inte vi ta honom då istället!? Vi gifter oss med honom, båda två!

Jag frågade då om han tänkte idka samlag med Dolph också, men då svarade han så självklart:

- Nej, jag ska bara klappa lite på honom ibland.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det hela. Maken har sin idéer som ibland är mindre än mer bra, men...

Inatt vaknade jag och var nära att skrika rakt ut. Jag hade så infernaliskt ont i örat - igen, och hela huvudet pulserade av smärta. Jag stoppade i min några panodil och somnade efter någon timme om igen. När jag vaknade igen hade jag fortfarande ont och jag kände mig febrig. Trots att det bar emot så ringde jag hälsocentralen igen och fick en tid i eftermiddags. Väl där konstaterades det att jag har inflammation i hörselgången (tidigare var det i trumhinnan så kanske letar sig inflammationen ut nu, vad vet jag) och jag måste fortsätta med örondropparna i tio dagar till. Jag fick lära mig att örondropparna är antibiotika i örondroppsform så jag behöver inte ta någon annan penicillin eller så, vilket känns bra. Dels är det väl inte bra att äta för mycket penicillin om man skulle bli resistent och dels får jag svamp om jag så bara tittar på en ask med antibiotika.

Om åtta-tio dagar ska jag ringa och beställa en ny tid på hälsocentralen så att de får kolla mitt öra igen. Det är väldigt skönt att alla läkare jag träffat om mitt öra har tagit det på största allvar. Alla har sympatier med att det gör väldigt ont att ha inflammation där och ingen har tyckt att jag besökt dem i onödan. Det är bra att veta för jag kände mig väldigt tjatig när jag ringde idag och fick min femte (!!) tid på fyra veckor och det bara för mitt nedrans öra.

Nåja, nu börjar vi om med dropparna och håller alla tummar och lilltår (tå i plural? Tås? Tår? Tårar?) att det blir helt bra den här gången annars...


PS. Idag frågar jag inte om ni har loggat in här, för det har ni såklart ;). DS.

Idag är det internationella kvinnodagen så jag vill passa på att hylla alla starka, vackra, intellligenta och framgångsrika kvinnor jag känner. Allra främst vill jag skicka hyllningar till min mamma och till min syster - maken till fina och starka kvinnor får man leta efter!

Annars är jag lite besviken på de tre första avsnitten av den nya säsongen som jag laddade hem igår. Serien handlar om en polyamorös familj. En man, tre fruar och en jädrans massa ungar. Det jag har gillat mest med serien är när den fokuserat på fruarna och hur de får livspusslet att gå ihop, hur de hanterar svartsjuka och hur det går till när de planerar att skaffa fler barn etc. Den här säsongen verkar dock mest handla om mannen och hans politiska karriär, vilket är tråkigt och lite synd enligt mig. Jag har ju dock bara sett tre avsnitt än så...


PS. Har ni loggat in här idag? Gör det. DS.

Hej alla barn! Idag ska vi prata om lycka. En särkild sorts lycka som varken är den största eller den viktigaste lyckan man kan känna, men ändå så härlig!

För att beskriva denna sortens lycka så måste vi börja i olycka. Denna olycka infinner sig när en av dina favoritserier har tagit slut för säsongen. Du har ingen aning om när nästa säsong kommer eller om det ens kommer någon nästa säsong. Det känns tomt inom dig då några av dina bästa vänner försvunnit och en värld som du levt dig in i bara försvinner och kvar är du med disk som ska diskas och golv som ska dammsugas.

Lyckan kommer då givetvis tillbaka när du ser att det har kommit en ny säsong och favoritserien är tillbaka! Jag känner en sådan lycka precis nu, för precis nu såg jag att en ny säsong av Big Love kommit ut och det finns hela åtta avsnitt utlagda på nätet för mitt nöje. Lycka Lycka Lycka!

Imorgon ska maken iväg nästan hela dagen, först ska han till sin syster och sen ska han spela rollspel, och jag - jag ska titta på åtta nya avsnitt av säsong fem av Big Love.

Jag hade förresten kunnat berätta för er om att jag har fått feber och ont i örat igen, men...


PS: Har ni loggat in här idag? Gör det. DS.

Igår hade vi som sagt finbesök och det var trevligt och trivsamt. Lilla svägerskan spelade tv-spel som bara hon kan, vilket roade oss alla extremt mycket :).

Annars har jag inget att skriva om just nu. Jag återkommer...

Idag var det kundkortsdagar på CityGross igen, och jag var där - igen. Jag förstår inte varför jag har lyckats att pricka in dessa dagar två gånger på så kort tid. De där maskotarna var där också, det stod på stora skyltar utanför men jag såg dem inte. Skönt det.

Imorgon får vi finbesök. Då kommer alla tre flickorna Gustavsson och vi ska bjuda på pulled pork och kaffe. Gott. Maken har tänkt att köttet ska stå i ugnen över natten och jag hoppas verkligen att vår brandvarnare fortfarande funkar...

Har ni loggat in här idag, förresten? Kom ihåg, ett besök per dag och det går massor med pengar till ett gott ändamål. Ett väldigt enkelt sätt att göra skillnad :).

För övrigt kan jag berätta att jag tycker att SJ's nya reklamer är väldigt bra. En massa folk som undviker att svara på vart de jobbar därför att de inte vill bli dömda för att de jobbar på SJ. Hurra hurra...

Idag var ju det där mötet om GBP på sjukhuset. Jag var fenomenal, drog hem skrattsalva efter skrattsalva, fick äcklet att lysa i deltagarnas ögon när jag berättade i detalj om hur det är att kräkas upp hela bitar kyckling eller halvsmälta geléhallon. Jag såg hur de långsamt tog dig för huvudet när jag beskrev de kala fläckar de kommer att få av håravfallet och... Nej, så var det ju inte. Eller, jo, så var det precis men jag kanske överdrev det där med fenomenal ;).

Jag fick ett stort tack av dietist-Eva efteråt just för att jag berättade äckliga detaljer och om hur det verkligen är och har varit. Hon berättade att hon hade haft en kvinna där på ett annat möte som helt hade förnekat alla problem hon haft. Det förstår jag inte direkt poängen med, jag vill ju berätta så mycket man kan för att förbereda folk.

Nu kan vi förresten göra en god gärning, väldigt enkelt, allihop. Ni ska helt enkelt klicka på den här länken. När ni gör det kommer ni till en välgörenhetsblogg där varje unik besökare genererar pengar till ett välgörenhetsprojekt. Den här månaden går pengarna hit.

Så klicka er in där en gång om dagen så får "skitungarna" i Uganda bra med pengar till sin verksamhet! Sprid också ordet vidare och om ni har en egen blogg så länka till Calles blogg så att det blir riktigt många besökare.

Idag är jag så himlans trött och jag ska nog gå och lägga mig snart, men...

Jag kan berätta att maken tycker att han börjar bli bättre i foten. Den är fortfarande rejält svullen och han tycker att det är obehagligt då det tar emot när han försöker röra den, han säger att det känns som en barriär inne i foten. Dock verkar det som sagt att medicinen han fick hjälper även om han blir lite trött av den. Så nu håller vi tummarna på att det inte blir sämre igen.
Imorgon när jag ska vara informatör på tjockismötet så tänkte jag att jag skulle berätta lite saker som jag önskat att någon berättat för mig. Som att:

Du tappar verkligen en massa hår. Det var givetvis någon som sa detta men jag trodde aldrig att jag skulle må såligt av det. Jag har alltid haft tjockt hår i bra kvalité men helt plötsligt så låg det hår överallt och jag har två närmast kala fläckar kring pannan. Det var inte roligt.

Det kan vara bra att förbereda sig mentalt på att det är en stor operation som ska göras. Jag fokuserade bara på det som skulle komma efter operationen med soppätande och puréande men "glömde bort" själva operationen. Jag vaknade upp efteråt och blev helt chockad av att jag hade ont och att jag skulle ligga på sjukhus i flera dagar.

Du har ingen energi alls den första månaden efter din GBP. Du får knappt i dig någon näring och jag spenderade tre veckor i sängen med att varva att titta på Dr Quinn och att sova. Jag fick jättemycket bra hjälp från min snälla man som värmde soppor och påminde mig om att jag var tvungen att få i mig vätska.

Det är inte alls säkert att du kommer rasa i vikt de första veckorna. Jag gick ner ett hekto på två veckor och var jätteledsen och rädd för att det inte skulle funka alls för mig.

Man ska absolut inte ta sina kalcium- och järntabletter samtidigt som man tar sin levaxin (medicin mot för låg ämnesomsättning, hypothyreos som jag äter) därför att järnet och kalciumet slår ut levaxinet vilket leder till att hela ens ämnesomsättning blir i princip obefintligt.

Nähe, nu ska jag sätta mig i soffan och...

Imorgon ska jag vara informatör på ett möte där man ger information till människor som vill göra en GBP. när jag var på ett sådant möte var det två kvinnor där som berättade och nu är det min tur att berätta för andra.

Det ska bli...

Det blev visst fler filmer idag. Nu har jag sett denna:



Den handlar om Charles Darwins liv och framför allt när han skrev den halsbrytande boken "The origin of species". Extra spännande var hur de skildrade våndan han kände inför att med denna bok helt bryta med Gud. I en scen säger en av hans kollegor till honom:

- You have killed God.

Jag tänker att detta inte kan ha varit en lätt börda att bära. Speciellt inte då. Jag är dock personligen tacksam för att han gjorde det, att han vågade. Jag är också tacksam för att hans teorier idag ligger till grund för väldigt mycket men att inte alla hans teorier tas för helt sanna. Till exempel den om att den starkaste överlever. Med tanke på att jag är fjorton procent ogiltig (se förra inlägget) hade jag nog försvunnit för länge sedan om den teorin helt och hållet stämde.

Nåja, jag tycker att...

Jag har funderat på en sak med ordet invalid. Jag är ju invalid till 14 procent efter alla mina operationer och det stör mig inte nämnvärt sådär, det är inget som jag går runt och tänker på.

Ordet invalid torde ju komma från det engelska invalid (ja, det stavas likadant) som faktiskt betyder ogiltig. Detta betyder alltså att jag är ogiltig till 14 procent.

Men, ogiltig hur? Kanske...

Nu har jag sett den här filmen:



Den är otroligt viktig och jag tycker absolut att...

Fick en superbra deifinition på skillnaden mellan en livsnjutare och någon som är anspråkslös:

"En livsnjutare är en sådan som unnar sig, medan någon som är anspråkslös nöjer sig."

Det gjorde det hela mycket klarare för mig. Tack...