emmaterese

Har insett att jag inte alls tar lika mycket bilder på Knoen längre. Det beror givetvis inte på att jag tröttnat på honom utan på att han gör samma saker hela tiden :). Sover, äter, får ny blöja, kikar en stund och somnar igen.. Repeat all. Precis som bebisar ska göra såklart men jag glömmer att ta bilder. Ska ta några på söndag då vi ska hem till svärföräldrarna på middag.

Idag har det badats och Knoen verkade tycka att det hela var en rätt trevlig grej. Tills han var tvungen att komma upp i kalla luften och torkas - det var inte lika roligt!

Imorgon ska vi sätta upp våra adventsgrejer. Grannen mittemot har haft sina uppe hela vecka + julgran inomhus. Där börjas det tidigt :).

Hejpåer

Idag har vi haft fikabesök vilket var trevligt i vanlig ordning :). Det är verkligen roligt att umgås med någon som gått igenom nästan precis samma sak som du själv har gjort under nästan exakt samma tidsspann. E:s lilla bebis är nio dagar äldre än Harry och det är så roligt att se dem båda :).

Annars var vi på Ikea idag och handlade på oss ett helt gäng med kräkshanddukar. Lite ljus inför advent slank också med och en myslampa som vi kan tända under nattmatningarna.

Idag har Knoen mest sovit. Han har väl känt att han haft en del att ta igen sen igår. Nu ska bi snart gå och lägga oss hela familjen och vi hoppas givetvis på en lugn natt.

Hejhej

Såhär roligt tycker Harry att "På spåret" är:

Hittade två bilder som visar rätt tydligt hur Harry blivit rundare i ansiktet :). Bilden med (den enorma) nappen är från bb och bilden med dubbelhakan och bullkinderna är från idag :).

Jag har tänkt skriva ett inlägg här hela dagen men min lilla Knoe har tänkt annorlunda. Han har mest varit klarvaken hela dagen idag och vägrat vara någon annanstans än i min famn. Mysigt - absolut, tills man faktiskt behöver göra något som att äta, kissa eller blanda nya flaskor med ersättning. Nu ligger han lika vaken men utan att skrika i sin säng och verkar rätt nöjd. Dagen idag har testat på mammatålamodet så det är ju tur att han är så söt ;).

Det gick väldans bra på bhv igår. Harry har visst beslöt sig för att ta igen sin lilla födselvikt illa kvickt. Nu hade han gått upp 315 g på fem dagar och han har vuxit fem cm på två veckor. Nu väger han nästan 3 kg och är 47,5 cm lång. Mammas stora älskling <3.

Imorgon kommer E hit med sin lilla bebis och sen ska vi åka till Ikea och handla fler kräkshanddukar. Ett bad ska lilleman få också :).

Hörs snart!

Idag är jag så trött så att jag mår illa. Det beror nog på huvudvärken jag hade igår och att jag har så svårt att sova. Ligger bara och lyssnar på Knoen som bökar runt i sin säng. Han sover som en stock, det är bara jag som är vaken. Typiskt.

Men - trött eller inte så ska vi iväg till bhv snart och jag har faktiskt riktiga kläder på mig och inte bara pyjamas. Känns ovant ;). Så jag tänkte att jag skulle göra som i modebloggarna och göra en "dagens outfit". Vem vet när jag har riktiga kläder på mig igen..

Så. Dagens kläder är följande:

Strumpbyxor från HM. Kjol från second hand. Tshirt från Kappahl och stickad tröja från HM.

Den här eftermiddagen har varit direkt vidrig. Jag har haft huvudvärken från helvetet och känt att jag inte kunnat ta hand om min son. Tack och lov för min underbara man och att vi är två om det här ansvaret. Jag har haft så ont att jag kräkts. Nu har den mesta värken släppt och det är SÅ skönt. Nu hoppas jag bara på att den inte kommer tillbaka.

När vi åkte hem från BB fick vi ett matschema över hur mycket och hur ofta Harry skulle äta. Som de nya föräldrar vi är så ville vi givetvis följa detta schema till punkt och pricka - vi ville ju göra "rätt". Därför blev det klurigt när Harry visade sig ha andra matbehov än vad som stod på schemat. Han ville äta oftare och mindre mängd varje gång och vi stretade emot. Vi försökte dryga ut på stunderna mellan måltiderna och när han åt så fick vi trycka i honom flaskan så att han fick i sig allt. Men igår insåg vi hur dumt det var att försöka få en tvåveckors bebis att anpassa sig efter ett standardschema. Vi insåg att det självklart var vi som måste anpassa oss efter honom och hans behov. Så nu får han mindre mängd mat men han får äta oftare - precis som han vill. Han får i sig samma mängd per dygn men han är mycket mer nöjd mellan måltiderna :). Vi är rätt säkra på att han får i sig det han behöver då han har fått en liten dubbelhaka och rundare kinder :). Han blir bara sötare och sötare.. Mammas lilla Knoe <3.

Imorgon eftermiddag ska jag och Harry till barnhälsovården för att väga och mäta och det ska bli spännande. Sist vi vägde honom så hade han gått upp 220 gram på fyra dagar.

En liten bild ska vi väl också kunna bjuda på :).

Okej. Det är något som är fel här. Bebis sover. Maken sover. Jag är vaken. Klockan är 03.22.

Jag kommer att vara så bitter över det här imorgon.

Något som är väldigt spännande just nu är att vi håller på och lära känna vår lilla son. Vi lär oss vad hans olika ljud betyder, vilka ansiktsuttryck som betyder vad. Hur han ser ut när han sover djupt och hur han ser ut när han håller på att vakna. Vi vet att han helst sover för sig själv förutom på eftermiddagen och kvällen då han vill vara nära nära men bara med sin mamma eller sin pappa. Han sover bäst när han somnar utan nappen och han tycker inte om de kalla våtservetterna vi använder vid blöjbyte.

Tänk så mycket personlighet och preferenser det finns i denna lilla mini-människa. Jag ser fram emot att fortsätta att lära känna honom.

Knoen har sovit i sin säng för tredje natten i rad och vi är bortskämt utvilade för att ha varit föräldrar i en vecka och tre dagar. :).

Hembesöket igår gick bra. Inget tjat om amning vilket jag verkligen uppskattade. Harry har gått upp 220 gram sedan i måndags vilket var med beröm godkänt för den här lilla minin :). Duktiga killen som äter som en liten liten häst.

För övrigt kan jag konstatera att såhär smal har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. Är nu officiellt normalviktig och det känns som ett bra utgångsläge nu när jag snart ska jaga runt på en härjande Harry.

En bild på mig:

Klockan är 06.45 på torsdag morgon och Harry har sovit i sin säng för andra hela natten. Vi kan knappt tro det! Han är så duktig och verkar sova betydligt bättre när han får ligga ifred istället för när vi skulle ha honom mellan oss. Han vaknar ganska exakt var fjärde timme för mat och inatt har vi alla sovit i åtta timmar inkl matpauser och små justeringar av napp. Jag och maken ligger närmast spjälsängen i skift och har varsin fyratimmarsperiod. Hade varit guld om detta kunde funka i några nätter till men det tar vi inte för givet ;). Alla timmars sömn är dyrbara.

I eftermiddag kommer det en sköterska (barnmorska?) från BVC hit och ska väga Harry och prata med oss. Jag har hört att de som jobbar på BVC här i byn är riktiga amnings"fascister" och jag vet mammor som blivit riktigt ledsna när de ifrågasatts om amning. Jag ammar ju inte och fick tabletter på bb som stannade av all mjölkproduktion så mig kan de ju i inte "tala tillrätta" i den frågan men om, OM, hon börjar prata om det så jag känner mig dömd så tänker jag fräsa ifrån. Så det så.

Jag märker att både jag och Knoen har ett mycket större behov av att vara nära varandra när han sover i sin egen säng. Nu måste vi sköta anknytningen på dagen och igår strosade vi runt i pyjamas hela dan och myste och myste. Det känns väldigt viktigt.

Jag tror också att jag ska ta ut min lilla älskling på en promenad idag. Om det inte är för kallt och blåser för mycket, vill säga. Det är bra att jag promenerar för min ryggs skull.

Nu ska jag gå upp och sätta på lite kaffe och sen ta och duscha innan Knoen vill gå upp :).

Bild från igårkväll när vi kollade på Bonde söker fru:

Då har vi varit hemma i några dagar och jag börjar kunna varva ner lite nu. De första dagarna hade jag extremt svårt att ens sitta ner och äta eller vila en stund. Nu känner jag också att mina känslor börjar stabiliseras och jag brister inte ut i storgråt i tid och otid. Det är skönt.

Sömnen är det lite si och så med. Säkert som för alla andra nya föräldrar. Knoen är rätt orolig mellan kvällens sista mål mat och nattens första. När han ätit där vid 04-05 så sover han lugnt efter det till nästa mål. Mellan 00-04 är han knorrig och somnar inte in ordentligt utan det är ett evigt iputtande av nappen och buffande i rumpan. Men - han är idag en vecka gammal och den här lilla rutinen han lagt sig till med nu kommer säkerligen förändras så fort jag och maken vant oss vid den ;).

Igår var vi på återkoll på BB-hemvård. Harry fick alla rätt :). Han kan han. Han har gått upp 80 gr sedan i fredags, är inte torr i huden (vet inte varför de kollar det men det fanns på hennes lista), han är inte gul, rosig och varm, naveln har trillat bort, han är sånär som på 10 gr uppe i födelsevikten etc etc. Ja, han mår väldigt bra helt enkelt :). Det värmer hjärtat hos två nyblivna föräldrar.

Idag ska jag och Knoen hälsa på hemma hos kompisen E med hennes lilla S som föddes nio dagar före Harry. Så hon är både äldre och visare och ska idag lära Harry allt hon kan ;).

Jag var rädd för att jag inte skulle tycka att min bebis var söt. Att jag inte skulle känna någon kärlek eller att jag inte skulle känna någon samhörighet. Jag vet nämligen att det inte är alla mammor förunnat att få de där känslorna direkt.

Dock kan jag konstatera att jag är en av de lyckliga där anknytningen går bra. I alla fall från min sida. Vad Harry tycker om mig vet jag inte än ;).

Jag är så kär i min lille pojk! Jag kallar honom för min lilla Knoe eftersom han hela tiden grymtar som griseknoen :). Jag måste pussa honom hela tiden och ibland när jag ser på honom så värker det - bokstavligen - i bröstet av kärlek. (Eller så har jag fått lunginflammation.)

Jag brister ut i gråt konstant när jag gång på gång slås av hur fin han är och hur lycklig jag är att han är här nu. Han förtjänar allt det bästa som världen har att erbjuda. Hur ska jag, med alla mina brister, någonsin kunna vara god nog för honom? Men - nu har han fått mig till mamma och jag ska göra allt för honom.

Jag gör allt för honom.

Nu är vi hemma! Efter den tredje prickfria läkarundersökningen fick vi klartecken att åka hem idag på förmiddagen. Nu är vi hemma på Ön, vi har packat upp alla väskor och fixat och donat lite. Det snurrar tvätt i maskinen och nu ligger vi alla tre i sängen. Harry ligger i sitt lilla babynest, vilket han verkade gilla rejält med en gång och han har sina föräldrar på varsin sida. Jag blev så full av lyckorus för en stund sedan att jag började storböla :).

Snart kommer mormor och morfar hit för att hälsa på Harry och jag längtar efter att få se dem träffa varandra för första gången.

En fråga bara. Hur kan man sakna någon som ligger en decimeter från en? Jag anade inte att denna kärlek skulle kännas så... fysisk.

Nu är han här! Vårt lilla, underbara, alldeles perfekta lilla Ufo. Ufot heter Harry Stig Jonny Grimmfjäll och vägde 2460 gram och var 42 cm lång. En liten flugviktare med andra ord. Men han mår prima och han får massa mat så han ska växa till sig :). Två läkarundersökningar har han klarat sig igenom helt utan anmärkning.

Förlossningen gick bra. Väldigt bra skulle jag vilja säga. Helt klart över förväntan.

Jag blev igångsatt på måndag mitt på dagen. Först hände det inte så mycket. Vi kikade lite på tv, gick runt på sjukhuset och jag hade milda molvärkar. Vid sextiden på kvällen tog de hål på fosterhinnorna och någon/några timmar efter det började jag med lustgas. Sen helt plötsligt var det morgon. Då hade jag dansat mig igenom en natts värkar med hjälp av rix fm och lustgas. Micke läste sin bok och servade mig med det jag behövde. Vi hade en väldigt trevlig stämning och undersköterskan sa att det var så roligt att komma in till oss för att vi bara log hela tiden :) Jag stod där och dansade/vaggade och sjöng i gasmasken. Jag satt lite på en pilatesboll och fick epidural vid sjutiden på morgonen. Då hade jag haft värkstimulerande dropp i några timmar. Sen var det plötsligt dags att krysta och tre-fyra värkar senare låg han där, helt rosig och skrek i högan sky. Ett knappt dygn från start.

Micke hade lyckats slumra in i sin stol lite efter att jag fått epiduralen och han fick så gärna sova för mig. Han sov i ca 1,5 h och blev väckt av barnmorskan som sa att nu får du nog vakna för nu ska det bli bebis. Han såg mycket förvirrad och överrumplad ut. Men åh, så lyckliga vi blev bara minuter senare!

Det var en väldigt häftig upplevelse. Jag hade förväntat mig något som skulle bli tusen gånger värre. Det hade både Micke och jag. När narkosen la edan så hade jag rejält ont och hade några tankar på att det här inte skulle gå men uppenbarligen så hjälpte den mig att slappna av rejält för jag öppnade mig från 5-6 cm till 10 på bara ett par timmar sen.

Jag ska inte överdriva och säga att jag gärna gör samma sak igen redan idag eller imorgon. Men gärna någon gång i framtiden :).

Nu ligger vi på bb och njuter av Harry. Jag är ett litet känslovrak och gråter lite då och då av olika stora anledningar. Vi får troligen åka hem imorgon och det ska bli spännande att börja det här äventyret på allvar. På riktigt.

Här får ni ett par bilder, såklart :).

Får man äta opastöriserad ost när man ammar?

Om man får det ska jag äta sjuka mängder ost, kex och rökt makrill när jag kommer hem från bb. Mmm.. Så jäkla gott!

Imorgon ska vi på lite utflykt :).

Fick förresten en kommentar om min "lilla lilla mage" av en på Apoteket. Om det är något jag lärt mig av det här så är det att jag aldrig ska kommentera någons gravidmage om de inte själva för det på tal..

Status efter dagens besök hos specmödravård: Ufot mår prima och rör sig så mycket där inne att de hade ett evigt sjå med att få till alla mätningar. Det blir igångsättning nästa vecka som planerat. Har en känsla av att jag har de längsta dagarna i mitt liv framför mig..

Nu ska jag hem till en tjej i min föräldragrupp som fick sin lilla bebis förra veckan :).

Hejhej

Insåg just att jag gjorde något på min blogg som jag tycker är så tråkigt när andra gör på sina. Säger a men inte b. Det är klart att ni undrar vad som händer och lite mer kan jag absolut berätta för er.

Ni vet ju att Ufot varit lite liten. Liten, men inom sin egen kurva - som det så fint heter. I måndags såg läkaren att vår lilla bebis mår bra, det är en pigg och en till synes helt frisk liten krabat men, nu har han slutat att växa. Det innebär att han behöver få komma ut och få näring genom bröstmjölk/ersättning så att han kan få en chans att tjocka på sig. Det är ingen akut fara, då hade de plockat ut Ufot redan i måndags, utan det går bra att vänta till nästa vecka innan man sätter igång mig. Så, det är därför det blir induktion.

Leena undrade också vilken slags induktion det blir och i måndags sa läkaren att de ska börja med att sätta en ballongkateter. Min livmodertapp är utplånad till 50% så det är ett bra utgångsläge för kateter. Vi ska in till specmödravården imorgon igen för att kolla att allt fortfarande ser bra ut och då kommer vi att träffa vår läkare och få mer information. Spännande!

Igår började jag packa bb-väskan och så har jag tvättat undan precis all tvätt. Kan inte skjuta upp saker längre nu.. :).

Vi hörs imorgon

Jaha. Då undrar ni nog hur det gick idag.

Efter ett läkarbesök med både bra och dåliga nyheter är det nu klart att jag kommer att bli mamma nästa vecka. Det är två veckor tidigare än beräknad födsel men Ufot behöver komma ut lite tidigare av olika skäl. Det är både det mest härliga besked jag fått någon gång, men också det mest läskiga.

Jag skriver inte exakt vilken dag det blir induktion men jag ska försöka uppdatera bloggen när Ufot är ute. Men, jag lovar inget. Har hört att det kan vara rätt omtumlande att bli förälder och då är kanske den här bloggen det sista jag tänker på ;).

Så nu blir det att ordna med ett gäng praktiska saker under denna vecka och bara försöka få dagarna att gå. Jag känner på mig att detta kan bli världshistoriens längsta vecka :).

Dåså. Vi hörs snart.

Imorgon ska vi in till lasarettet och träffa vår underbara läkare och planera förlossning. Sen ska vi kika och mäta på Ufot som vanligt :).

Det ska bli spännande att se vad som sägs. Hon ska kolla om det finns några tecken på att kroppen börjat förbereda sig inför förlossning. Om den har det så blir det lättare vid en eventuell igångsättning. Jag har läst på en massa om det och jag har förstått att det kan vara extremt klurigt att få igång en förlossning om kroppen är helt oförberedd. Då slutar det lättare med sugklocka eller akutsnitt. Jag har dock haft molande värk i några dagar och lite andra småtecken på att kroppen jobbar på.

Så vi får se, helt enkelt.

Ufot har också fått en plats att sova på nu :).

Varför skriver jag inte? Ja, det är en helt legitim fråga som kan besvaras rätt enkelt - det finns inte så mycket att skriva. Jag har mest ont i ryggen och tar dag för dag och hoppas att jag en dag ska vakna och må bättre. Dock har jag fått en helt underbar läkare på specialistmödravården som är varm och empatisk och förstår att de senaste månaderna varit oerhört tuffa. Hon tar så väl hand om mig och idag ringde hon bara för att höra hur jag har det. Hon hade varit ledig i tre dagar och ville uppdatera sig på läget. Det tycker jag visar hur bra hon är!

Hon har också lovat att hon ska göra vad hon kan för att jag ska slippa gå över tiden. Nästa vecka har vi en tid hos henne för att göra upp en plan för förlossning och de kommande veckorna. Spännande :).

Vi har förresten köpt oss en ny säng :). Den där fina vi såg på Ikea. Nu har vi ett vuxet sovrum med en riktig säng och inte bara två nittiosängar hopsatta med ett spännband. Vårt sovrum är så fint nu så jag står i dörröppningen i långa stunder och bara tittar in och ler. Sen monterade vi någon annans säng idag också. Små Ufon måste ju också ha någonstans att sova ;). Dock är den inte bäddad än, vi tar ett steg i taget.

Imorgon ska jag hem till en av de andra mammorna i föräldragruppen och fika. Det ser jag fram emot, mycket :).

Här kommer en bild på nya sängen. Vi hörs imorgon eller så.