Nov. 15, 2012
Nu är han här! Vårt lilla, underbara, alldeles perfekta lilla Ufo. Ufot heter Harry Stig Jonny Grimmfjäll och vägde 2460 gram och var 42 cm lång. En liten flugviktare med andra ord. Men han mår prima och han får massa mat så han ska växa till sig :). Två läkarundersökningar har han klarat sig igenom helt utan anmärkning.
Förlossningen gick bra. Väldigt bra skulle jag vilja säga. Helt klart över förväntan.
Jag blev igångsatt på måndag mitt på dagen. Först hände det inte så mycket. Vi kikade lite på tv, gick runt på sjukhuset och jag hade milda molvärkar. Vid sextiden på kvällen tog de hål på fosterhinnorna och någon/några timmar efter det började jag med lustgas. Sen helt plötsligt var det morgon. Då hade jag dansat mig igenom en natts värkar med hjälp av rix fm och lustgas. Micke läste sin bok och servade mig med det jag behövde. Vi hade en väldigt trevlig stämning och undersköterskan sa att det var så roligt att komma in till oss för att vi bara log hela tiden :) Jag stod där och dansade/vaggade och sjöng i gasmasken. Jag satt lite på en pilatesboll och fick epidural vid sjutiden på morgonen. Då hade jag haft värkstimulerande dropp i några timmar. Sen var det plötsligt dags att krysta och tre-fyra värkar senare låg han där, helt rosig och skrek i högan sky. Ett knappt dygn från start.
Micke hade lyckats slumra in i sin stol lite efter att jag fått epiduralen och han fick så gärna sova för mig. Han sov i ca 1,5 h och blev väckt av barnmorskan som sa att nu får du nog vakna för nu ska det bli bebis. Han såg mycket förvirrad och överrumplad ut. Men åh, så lyckliga vi blev bara minuter senare!
Det var en väldigt häftig upplevelse. Jag hade förväntat mig något som skulle bli tusen gånger värre. Det hade både Micke och jag. När narkosen la edan så hade jag rejält ont och hade några tankar på att det här inte skulle gå men uppenbarligen så hjälpte den mig att slappna av rejält för jag öppnade mig från 5-6 cm till 10 på bara ett par timmar sen.
Jag ska inte överdriva och säga att jag gärna gör samma sak igen redan idag eller imorgon. Men gärna någon gång i framtiden :).
Nu ligger vi på bb och njuter av Harry. Jag är ett litet känslovrak och gråter lite då och då av olika stora anledningar. Vi får troligen åka hem imorgon och det ska bli spännande att börja det här äventyret på allvar. På riktigt.
Här får ni ett par bilder, såklart :).