emmaterese

Klockan 02.15, natten till tisdag.

 

Jag: Hej på dig, Ufo't.
Ufo't: Ehm... hej på dig själv. Jag trodde att du sov?
J: Ja, det gjorde jag också...
U: Jaa.. okej... men inte nu?
J: Nää, nu... undrar jag liksom lite hur du tänker..
U: Hur jag tänker nu?
J: Ja, när du sätter igång med sådana här spark-kavalkader mitt i natten?
U: Jamen.. alltså.. jag måste ju träna.
J: Träna?
U: Ja, på tranan.
J: Tranan? Som fågeln?
U: Nej! Som karatandet...
J: Nu hänger jag inte riktigt med... tyvärr..
U: Jamen, duvetju i slutet av karatekid ett när Daniel-san har skadat knät och Mr Myagi har gnuggat händerna och läkt honom så att han ändå ska kunna tävla och han ställer sig där och gör den där supercoola tranansparken och den elaka killen från Cobra Kai bara faller och Daniel-san vinner allting och...
J: Okej! Okej, okej.. jag vet. Jag har också sett den filmen. Men - varför måste du träna på natten?
U: Därför att på dagen rör du på dig och det gungar sådär skönt så då vill jag mest hänga där borta vid moderkakan och chilla liksom! Chilla mannen!
J: Mhmm... men, tror du att du kan tranan snart då? För som det är nu har du varit vaken och karatat ca 2,5 timmar per natt i tre nätter nu. Jag blir lite trött...
U: Japp. Känner mig ganska fullärd nu.
J: Härligt!
U: Mmm... nu ska jag ge mig på att bli som den där Billy Elliott. Mycket chassé och plié i den filmen som det måste tränas på.
J: Men...
U: ...sorry, det börjar bli morgon, måste sova nu! Är helt slut efter allt karatandet hela natten. God natt!