Dec. 03, 2012
Anna undrade varför jag inte ammar. Det är helt okej att du frågar, Anna, men jag har inget vidare bra svar. Det kändes inte bra för mig helt enkelt. Jag kände detta redan under tiden jag var gravid men bestämde mig då för att inte ta något definitivt beslut innan Harry var här och jag hade provat. Jag provade att amma första dygnen på BB och valde sedan att inte fortsätta. Det beslutet har jag inte ångrat en sekund. Speciellt inte med tanke på att vi nu har full koll på hur mycket han äter och att han får i sig det han behöver. Han går ju upp i vikt snabbt och bra och det är ju inte alls säker att det hade gått lika bra om jag bara ammat honom. Eller så hade det det, vem vet.
Något som jag dock känner att jag vill kommentera är det faktum att Anna kände sig tvungen att skriva att hon absolut inte dömer mig för mitt beslut att inte amma. Det gör mig lite ledsen. Inte för att Anna skrev som hon gjorde, absolut inte, utan för att det är så lätt att känna sig kritiserad som mamma om man inte ammar.
Under min graviditet så har det från mödrahälsovården och från den mesta litteraturen jag läst om graviditet och barnafödande pratats/stått minst lika mycket om amning som om allt annat tillsammans. Det har sagts/stått att mammor ger upp amningen alldeles för lätt, att det är av största vikt att bebisarna ammas och på föräldragruppen så gick flera träffar åt att bara diskutera amning. Det blev så uppenbart att detta var så otroligt viktigt - för barnmorskorna. Jag kände en oerhörd press, vilket gjorde att jag mådde dåligt bara vid tanken på amning, och jag tror att det spelade in i mitt beslut
Jag tror att det är viktigare att mamman mår bra, att barnet får i sig mat ordentligt och att mamman inte är så slut av att ha kämpat med att ge barnet bröstet så att hon inte orkar med anknytningen - den LIVSVIKTIGA anknytningen. Jag har sett på nära håll hur kämpigt det kan vara att få amningen att fungera och jag är så glad över mitt beslut.
Att jag missar mysiga stunder med min son må vara sant, men det är ju bara en sorts mys. Jag myser med Harry hela tiden. Det bästa myset är när vi ligger ansikte mot ansikte på sängen och han drar med handen i mitt ansikte och jag pussar och pussar på hans runda små kinder samtidigt som jag pratar tyst om allt mellan himmel och jord. DÄR kan vi snacka anknytning :).
Så, jag hoppas att Anna fick svar på sin fråga :). Vilken Anna är det, förresten? Någon jag känner?
Hejpåer
Något som jag dock känner att jag vill kommentera är det faktum att Anna kände sig tvungen att skriva att hon absolut inte dömer mig för mitt beslut att inte amma. Det gör mig lite ledsen. Inte för att Anna skrev som hon gjorde, absolut inte, utan för att det är så lätt att känna sig kritiserad som mamma om man inte ammar.
Under min graviditet så har det från mödrahälsovården och från den mesta litteraturen jag läst om graviditet och barnafödande pratats/stått minst lika mycket om amning som om allt annat tillsammans. Det har sagts/stått att mammor ger upp amningen alldeles för lätt, att det är av största vikt att bebisarna ammas och på föräldragruppen så gick flera träffar åt att bara diskutera amning. Det blev så uppenbart att detta var så otroligt viktigt - för barnmorskorna. Jag kände en oerhörd press, vilket gjorde att jag mådde dåligt bara vid tanken på amning, och jag tror att det spelade in i mitt beslut
Jag tror att det är viktigare att mamman mår bra, att barnet får i sig mat ordentligt och att mamman inte är så slut av att ha kämpat med att ge barnet bröstet så att hon inte orkar med anknytningen - den LIVSVIKTIGA anknytningen. Jag har sett på nära håll hur kämpigt det kan vara att få amningen att fungera och jag är så glad över mitt beslut.
Att jag missar mysiga stunder med min son må vara sant, men det är ju bara en sorts mys. Jag myser med Harry hela tiden. Det bästa myset är när vi ligger ansikte mot ansikte på sängen och han drar med handen i mitt ansikte och jag pussar och pussar på hans runda små kinder samtidigt som jag pratar tyst om allt mellan himmel och jord. DÄR kan vi snacka anknytning :).
Så, jag hoppas att Anna fick svar på sin fråga :). Vilken Anna är det, förresten? Någon jag känner?
Hejpåer
