emmaterese

Jag var på vårdcentralen idag. Det var dags att få lite recept förnyade och jag ville kolla upp min rygg efter att jag har haft ont i den i några månader. Läkaren var en underbart trevlig och varm kvinna som lyssnade på alla min små bekymmer och löste dem ett efter ett. Givetvis tog hon också en hel rad med prover för att kolla upp varför jag har känt mig så trött på sista tiden. När hon fått provsvaren blev jag inkallad i hennes rum igen och hon gick igenom dem på datorn. Till sin och min förvåning så stod det där att mitt blodsocker var skyhögt! Jag berättade då att jag inte ens hade ätit frukost innan och hon vitnade i ansiktet och sa "Då måste du ha diabetes..." Det snurrade till i mitt huvud och jag fick hålla fast i stolens armstöd samtidigt som tankarna snurrade hejdlöst. Hon började prata om att jag genast skulle åka till sjukhuset för att träffa en diabetessköterska och läkare för att direkt påbörja medicinering med insulin. Jag var i chock och tackade givetvis ja till att få ta nya prover med en gång för att verkligen verifiera att det är diabetes det handlar om. Fyra stick i fingret senare, ett jobbigt samtal till jobbet där jag berättade att jag inte skulle komma in på hela dagen och tio minuters evighetslång, ensam, ledsam, väntan i väntrummet så kommer damen från labbet ut och berättar att alla de nya proverna var helt normala och att det måste ha blivit ett sällsynt fel med det första provet. JAG HAR INTE DIABATES! Woooohoooo! Läkaren och jag skrattade lättat tillsammans sedan i undersökningsrummet och jag kände det som att jag fått livet tillbaka. Snacka om att det var ett känslosamt och jobbigt rutinbesök hos läkaren allt på grund av väldigt känslig medicinsk apparatur. Men - ingen skada skedd. Jag är frisk och det är underbart.

Hörs