emmaterese

Jag fick en väldigt spännande kommentar för några inlägg sen, från "En riktig pedagog ;)" som skrev om hur han eller hon tyckte att Waldorfpedagogiken bara var en massa flumm. Jag kan förstå att det är så det verkar när man bara gått på några föreläsningar om ämnet. Jag tycker också att det är "flummigt" men jag ser inte det som något negativt. Det är uppfriskande med lite annorlunda och lite ickekonventionella sätt att närma sig barn och barns lärande och utveckling. Jag är absolut ingen expert, jag skulle hellre säga att mina kunskaper är väldigt begränsade men jag läser så mycket om det som jag bara kan. Jag har lånat en massa böcker från jobbet och har hittat en hemsida som jag finner ytterst informativ. Antroposofiskt Infocenter (länken öppnas i ett nytt fönster).

För er som inte känner för att läsa så ingående om Waldorf så ska jag berätta om vilka praktiska skillnader jag själv har upplevt under mina veckor som Waldorfpedagog:

Maten:  All kost som serveras är vegetarisk/vegansk och görs i så lång utsträckning som möjligt av ekologiska livsmedel. Man undviker i största möjliga mån socker och härdat fett.
Leken: Leksaker av plast finns det nästan ingenting av. Leksakerna är gjorda av trä eller andra naturmaterial och ofta icke föreställande. En svarvad träbit kan alltså i ena stunden vara en hund och i andra en bil. Dock, barnen är precis som barn brukar vara och ritar, degar, busar och stojjar precis som på andra förskolor. I leken ska pedagogerna akta sig för att ta till en undervisande ton utan närma sig saker och begrepp på barnens nivå och villkor. Hellre förundras tillsammans med barnen om äppelkärnan som ligger inuti äpplet än att myndigt berätta om hur det går till och vad som händer om man planterar den etc etc.
Naturen: Naturen är väldigt viktig och man jobbar mycket med de fyra elementen och årstiderna. Man odlar på förskolegården och barnen får följa hela processen som en normalt inslag i vardagen. (Ibland kan det vara så att man odlar på skolor och gör det till ett projekt just där och då. På Waldorf fixar man med landen och grödorna på en nästintill daglig basis) Barnen tvingas aldrig att delta utan får göra det helt av egen vilja. Man hyllar naturen till exempel när man ska äta: "Jorden har oss detta gett, solen det i ljus berett. Kära jord och kära sol, Er vi tackar vid vårt bord." En ramsa som sägs varje dag innan lunch.
Barnen: På ingen annan förskola jag har varit på är barnen så in i märgen trygga. De är otroligt fina mot varandra och mot oss vuxna. De tar hand om varandra och även om det givetvis blir bråk och gråt ibland så hanterar de sina egna konflikter väldigt fint och som pedagog i gruppen blir man mer som en "ande" som svävar över och håller ett vakande öga. De leker väldigt självständigt och tar till vara på sina kompisar.

Givetvis är detta en mycket förenklad bild av Waldorf och jag vill ännu en gång understryka att detta är endast min egna bild. Jag är, som sagt, ingen expert och jag kan egentligen mycket lite om ämnet. Om någon som är bättre insatt upptäcker missförstånd eller kanske rena faktafel så uppskattar jag givetvis en rättelse.

Till sist vill jag också tala om att jag finner det här extremt positivt! Jag gillar Waldorf och skulle mycket väl kunna tänka mig att välja just en sådan skola till mina barn i framtiden.

Hörs