måndag 12 okt. 15.08
Jag veeeeet! Jag bloggar väldigt sällan numera, och det beror på att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Jag skulle givetvis kunna skrivamer detaljerat om diverse skolarbeten och så, men känner att det inte är speciellt intressant för er.
I torsdags förra veckan hade jag en trött-dag. Snacka om regression! Ibland när jag blir för trött så slår det liksom över, som hos små barn. Då blir jag enormt gnällig och vill bara ligga i soffan och gråta. Skönt nog är att min man vet om detta och är ännu mer gullig än vanligt när dessa dagar kommer. Han pysslar om mig, kommer med filtar och bra tv-serier som han vet att jag vill se. Sen när jag fått vila i ett par dagar så mår jag bättre igen. Det är skönt att förstå sin kropp. För något år sen så hade jag tolkat dessa trött-attacker som något mer allvarligt och trott att nu har jag fått ännu mer ångest eller ännu mer depression. Nu vet jag att jag blir så ibland, och att det beror på att jag är trött, säkert både fysiskt och psykiskt. Men nu mår jag som sagt bra igen.
Idag hade vi föreläsning om åldrande. Efteråt kändes det lite som att man kan ge upp på en gång. Åldrandet är oundvikligt och även om jag inte räds att bli äldre, så kändes inte alla åldringssymtom som direkt lockande. Problem med homeostasen, benskörhet, problem med det systoliska trycket osv osv osv.... Men - det är givtevis oundviktligt och om man oroar sig så åldras man i förtid. Så - sluta nu oroa dig för att du oroar dig för mycket! Vilket härligt moment 22 ;).
Imorgon är det självstudier, och på onsdag är det seminarie, igen, denna gång på en bok som heter "Ett litet barns dagbok" och som är en väldigt subjektiv, men ack så söt bok, om hur det är att vara ett mycket litet barn.
Ska också börja läsa en bok som heter "Ungdomar och identitet" under kvällen, eller senast imorgon. Det seminariet är nästa vecka. Plus att jag måste förbereda en intervju och göra en intervjuplan. Vi får inte intervjua någon vi känner eller har en relation till, vilket försvårar saken.
Hörs
I torsdags förra veckan hade jag en trött-dag. Snacka om regression! Ibland när jag blir för trött så slår det liksom över, som hos små barn. Då blir jag enormt gnällig och vill bara ligga i soffan och gråta. Skönt nog är att min man vet om detta och är ännu mer gullig än vanligt när dessa dagar kommer. Han pysslar om mig, kommer med filtar och bra tv-serier som han vet att jag vill se. Sen när jag fått vila i ett par dagar så mår jag bättre igen. Det är skönt att förstå sin kropp. För något år sen så hade jag tolkat dessa trött-attacker som något mer allvarligt och trott att nu har jag fått ännu mer ångest eller ännu mer depression. Nu vet jag att jag blir så ibland, och att det beror på att jag är trött, säkert både fysiskt och psykiskt. Men nu mår jag som sagt bra igen.
Idag hade vi föreläsning om åldrande. Efteråt kändes det lite som att man kan ge upp på en gång. Åldrandet är oundvikligt och även om jag inte räds att bli äldre, så kändes inte alla åldringssymtom som direkt lockande. Problem med homeostasen, benskörhet, problem med det systoliska trycket osv osv osv.... Men - det är givtevis oundviktligt och om man oroar sig så åldras man i förtid. Så - sluta nu oroa dig för att du oroar dig för mycket! Vilket härligt moment 22 ;).
Imorgon är det självstudier, och på onsdag är det seminarie, igen, denna gång på en bok som heter "Ett litet barns dagbok" och som är en väldigt subjektiv, men ack så söt bok, om hur det är att vara ett mycket litet barn.
Ska också börja läsa en bok som heter "Ungdomar och identitet" under kvällen, eller senast imorgon. Det seminariet är nästa vecka. Plus att jag måste förbereda en intervju och göra en intervjuplan. Vi får inte intervjua någon vi känner eller har en relation till, vilket försvårar saken.
Hörs
