11 april. 11.34
När jag var yngre så rent utav älskade jag tv-serien Dr Quinn. Jag har för mig att den visades klockan fyra på vardagarna och att jag lagom kunde se den när jag kom hem från skolan - varje dag! Jag älskade kläderna, storyn och jag tyckte att Sully (Joe Lando) var den snyggaste mannen som något levat - ja, bortsett från MacGyver då ;).
Nu har jag börjat se på serien igen. De hade repris på en box med de tre första säsongerna på cdon och jag var inte sen med att beställa hem den. Helt pötsligt står det klart varför jag under hela min barndom och långt in i tonåren drömde om ett långt, rött hår som skulle vara i en slarvig fläta över ena axeln, jag tror inte ens att jag då visste vem jag ville efterlikna. Jag har också, så länge jag kan minnas, varit närmaste besatt över kjolar. Jag älskar att ha kjol på mig och allra helst vill jag att de ska vara fotlånga och vara sydda av massor med tyg så att de riktigt böljar när jag går. Jag tvekar inte längre på vart ifrån jag fått den influensen.
Det är spännande att se något man tyckt om som barn, igen när man är vuxen igen. Helt plötsligt ser jag inte denna underbara kvinna som är häftigast i hela världen, utan jag ser en kvinna som ska lägga sig i precis allting, är melodramatisk så det heter duga och som är en riktig jädrans besserwisser! Serien har uppenbarligen gjort många starka intryck på mig och det är många av avsnitten jag kommer ihåg från början till slut.
Missförstå mig inte - jag älskar fortfarande serien och jag är lycklig över att jag har mer än två och en halv säsong kvar att kolla på, men jag ser den med lite andra ögon idag.
Och det är ganska underhållande det också...
Hörs
Nu har jag börjat se på serien igen. De hade repris på en box med de tre första säsongerna på cdon och jag var inte sen med att beställa hem den. Helt pötsligt står det klart varför jag under hela min barndom och långt in i tonåren drömde om ett långt, rött hår som skulle vara i en slarvig fläta över ena axeln, jag tror inte ens att jag då visste vem jag ville efterlikna. Jag har också, så länge jag kan minnas, varit närmaste besatt över kjolar. Jag älskar att ha kjol på mig och allra helst vill jag att de ska vara fotlånga och vara sydda av massor med tyg så att de riktigt böljar när jag går. Jag tvekar inte längre på vart ifrån jag fått den influensen.
Det är spännande att se något man tyckt om som barn, igen när man är vuxen igen. Helt plötsligt ser jag inte denna underbara kvinna som är häftigast i hela världen, utan jag ser en kvinna som ska lägga sig i precis allting, är melodramatisk så det heter duga och som är en riktig jädrans besserwisser! Serien har uppenbarligen gjort många starka intryck på mig och det är många av avsnitten jag kommer ihåg från början till slut.
Missförstå mig inte - jag älskar fortfarande serien och jag är lycklig över att jag har mer än två och en halv säsong kvar att kolla på, men jag ser den med lite andra ögon idag.
Och det är ganska underhållande det också...
Hörs
